Den medicinska termen för en överdriven och irrationell rädsla för spöken är fasmafobi (på engelska: phasmophobia). Begreppet kommer från grekiskans "phasma", som betyder spöke eller synbild, kombinerat med "fobos" – rädsla.
Fasmafobi klassificeras som en så kallad specifik fobi, vilket innebär att den räknas till ångestsyndromen i DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) – det diagnostiska manualsystem som används inom psykiatrin för att bedöma psykiska hälsotillstånd.
Människor som lever med fasmafobi kan drabbas av panikattacker, intensiv ångest samt starka undvikandebeteenden kopplade till allt de uppfattar har samband med spöken eller paranormala fenomen. Det kan till exempel handla om att undvika mörka rum, gamla byggnader, kyrkogårdar eller skräckfilmer med övernaturligt tema.
I vardagen kan rädslan leda till sömnproblem, koncentrationssvårigheter och ett begränsat socialt liv, särskilt om den som drabbas undviker situationer där rädslan kan utlösas.
Som med andra specifika fobier finns goda behandlingsmöjligheter. Kognitiv beteendeterapi (KBT) och gradvis exponeringsterapi är de mest använda metoderna, ofta kompletterade med avslappningsövningar. Med rätt stöd kan många lära sig att hantera och minska sin rädsla betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online