I Laurie Halse Andersons historiska roman Fever 1793 förekommer det faktiskt mycket väl att Dr Benjamin Rush uppmuntrar svarta människor att ta hand om offren för den gula feberepidemi som drabbade Philadelphia år 1793. Detta är en central del av bokens handling och bygger på verkliga historiska händelser.
Dr Rush, som var en verklig och högt ansedd läkare i Philadelphia, hade utvecklat en felaktig övertygelse om att människor med afrikanskt ursprung var immuna mot gula febern. Denna uppfattning grundade sig på observationer från ett tidigare sjukdomsutbrott. Utifrån denna tro uppmanade han stadens fria afroamerikanska befolkning att arbeta som sjuksköterskor, grävare och vårdare åt de smittade.
Många medlemmar av Free African Society, en organisation ledd av predikanterna Richard Allen och Absalom Jones, svarade på uppmaningen och ställde upp frivilligt under epidemin. De vårdsde tusentals sjuka människor, oavsett hudfärg, ofta under extremt riskfulla förhållanden.
Det visade sig dock snart att antagandet om immunitet var helt felaktigt. Svarta vårdare insjuknade och dog i samma utsträckning som vita. Efter epidemin publicerade Allen och Jones en pamflett där de dokumenterade sina erfarenheter, motbevisade myten om immunitet och försvarade sitt samfund mot orättvisa anklagelser.
I romanen speglas dessa händelser genom huvudpersonen Mattie Cook, som själv tvingas bli vårdare när epidemin slår till. Boken används ofta i undervisningen för att belysa både epidemiens förlopp och de rasföreställningar som präglade 1700-talets Amerika.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online