Terapeutiska rådgivare kan använda sig av en rad olika tekniker för att hjälpa människor. Rådgivare kan skilja sig åt betydligt i sitt synsätt och i vilka specifika metoder de använder. Rådgivare som praktiserar någon form av samtalsterapi använder dock i allmänhet samma grundläggande tekniker för att skapa förtroende och hjälpa klienter att bearbeta sina problem. Dessa tekniker utgör ett stabilt fundament för hela rådgivningsarbetet.
Bra rådgivare är medvetna om att en stark relation mellan klient och rådgivare är den viktigaste delen av rådgivningen. Rådgivare bygger denna relation genom att skapa förtroende, vilket delvis görs genom att sätta tydliga gränser. Det innebär att hålla relationen professionell och klargöra för klienten att vänskap eller andra former av personliga relationer mellan rådgivare och klient inte är tillåtna.
På så sätt kan klienten öppet diskutera sina problem utan rädsla för omdöme eller negativa konsekvenser från rådgivarens sida. Den professionella ramen skapar en trygg miljö där ärlighet och självinsikt kan utvecklas.
Att lyssna är en av de viktigaste teknikerna inom rådgivning. Aktivt lyssnande är ett sätt för rådgivaren att visa att hen verkligen lyssnar, samtidigt som klienten får fortsätta tala ostört. Detta åstadkoms delvis genom kroppsspråk: rådgivaren nickar, håller ögonkontakt och visar fysiskt att hen är närvarande och engagerad i samtalet.
En rådgivare som lyssnar aktivt kan också ge diskreta verbala bekräftelser som uppmuntrar personen att fortsätta. Det kan till exempel handla om att inflika ett enkelt "mm-hmm" eller "jag förstår" vid lämpliga tillfällen.
Rådgivare använder sättet de ställer frågor, samt vilka typer av frågor de väljer, för att antingen öppna upp eller begränsa samtalet med klienten. Oftast vill rådgivaren uppmuntra klienten att öppna upp sig och dela mer information. För detta ändamål används öppna frågor – frågor som inte kan besvaras med ett enkelt ja eller nej.
Denna typ av frågor leder ofta till längre och mer detaljerade svar. Ett exempel på en öppen fråga är: "Vad pågår i ditt liv just nu?" eller "Kan du berätta mer om hur det känns?"
Rådgivare kan skilja sig kraftigt åt i sina teoretiska ansatser, och dessa är viktiga eftersom de styr hur rådgivaren arbetar i praktiken.
En rådgivare med en kognitiv-beteendeterapeutisk ansats är exempelvis ofta mycket direktiv i sina interaktioner, använder korttidsinterventioner och ger ofta "läxor" som låter klienten öva på nya beteenden och tankemönster mellan sessionerna.
En rådgivare med en psykoanalytisk ansats använder däremot troligen tekniker som fri association och drömtydning, och kan välja att fokusera på klientens barndomsrelationer och tidiga erfarenheter.
Utöver dessa finns även exempelvis den personcentrerade ansatsen, som utvecklades av Carl Rogers och betonar empati, villkorslös acceptans och äkthet som grunden för förändring. Vilken ansats rådgivaren än följer är målet detsamma: att skapa en trygg och utvecklande process för klienten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online