ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) förekommer ofta tillsammans med ångestsyndrom, exempelvis generaliserat ångestsyndrom, enligt det amerikanska institutet National Institute of Mental Health (NIMH). Behandling av ADHD kan i sig bidra till att lindra ångesten och sker vanligtvis med hjälp av läkemedel.
Det kan dock vara nödvändigt att komplettera ADHD-behandlingen med annan medicinering för att effektivt lindra ångesten. Det finns flera olika behandlingsalternativ för både ADHD och ångeststörningar som är värda att utforska och diskutera med din läkare.
De mest förskrivna läkemedlen mot ADHD är stimulantia. Enligt NIDA (National Institute on Drug Abuse) verkar dessa läkemedel genom att öka mängden av signalsubstansen dopamin i hjärnan. Man tror att personer med ADHD har en brist på just dopamin. Även om det kan verka motsägelsefullt att använda stimulerande medel mot symtom som hyperaktivitet har de visat sig effektiva för att minska rastlöshet, öka koncentrationsförmågan och skärpa uppmärksamheten.
Stimulerande ADHD-läkemedel har namn som de flesta redan känner till. Bland dem finns Ritalin (metylfenidat), Adderall (blandade amfetaminsalter), Concerta (depåpreparat av metylfenidat) samt Vyvanse (lisdeksamfetamin, en depåformulering av deksamfetamin). Vid svår ADHD finns även läkemedlet Desoxyn, ett tablettpreparat innehållande metamfetamin. Detta förskrivs dock mycket sällan, eftersom det medför betydande kardiovaskulära risker och har hög missbrukspotential.
Även om antidepressiva läkemedel ursprungligen utvecklades för att behandla depression kan de enligt NIMH också vara effektiva vid ångestsyndrom. Idag är de mest förskrivna preparaten SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare) eller SNRI (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare). Hämningen av återupptaget av dessa signalsubstanser anses ligga bakom den ångestlindrande effekten. Läkemedlen tar vanligtvis 1 till 4 veckor på sig att nå maximal effekt. Exempel på dessa preparat är Prozac (fluoxetin), Zoloft (sertralin) och Paxil (paroxetin).
Bensodiazepiner är den vanligast förskrivna gruppen ångestdämpande läkemedel och kombineras ofta med ADHD-medication. Till gruppen hör välkända preparat som Xanax (alprazolam), Valium (diazepam) och Klonopin (klonazepam). Dessa är mycket effektiva korttidsbehandlingar mot ångest. Till skillnad från antidepressiva verkar de snabbt, oftast inom 20 till 60 minuter, och FDA har inte rapporterat några negativa interaktioner med de listade ADHD-läkemedlen. Även om bensodiazepiner är mycket effektiva vid ångest och panikattacker rekommenderar de flesta läkare att de endast tas vid behov och under en mycket kort tid, eftersom de är starkt beroendeframkallande och kan ge abstinensbesvär vid plötsligt utsättande.
Det är viktigt att diskutera fördelar och risker med läkemedel mot både ADHD och ångeststörningar tillsammans med din läkare. Både stimulantia och bensodiazepiner innebär hög risk för missbruk och beroende. Många antidepressiva har varningar från FDA om ökade suicidtankar som möjlig biverkning. Stimulantia och bensodiazepiner medför också en förhöjd risk för överdosering. Personer med hjärtproblem bör alltid rådfråga sin läkare innan behandling med stimulantia mot ADHD påbörjas. Vid användning av ångestdämpande läkemedel – särskilt bensodiazepiner – bör alkohol undvikas helt, eftersom det ökar risken för överdosering.
Om du misstänker att någon har överdosat stimulantia eller bensodiazepiner ska du omedelbart ringa akutsjukvården (112 i Sverige).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online