Klinisk psykologi och terapi – historia, metoder och behandlingsformer

Många människor söker sig till klinisk psykologisk terapi hos en utbildad yrkesperson när de upplever intensiva känslomässiga obalanser, depression, avvikande beteenden eller andra psykiska besvär. Behandling kan fås via en mottagning för psykisk hälsa, ett sjukhus eller hos en fristående, praktiserande psykolog.

Historia

Flera viktiga personer och grupper har format den kliniska psykologins utveckling. Under ledning av Sigmund Freud i början av 1900-talet växte psykoanalysen fram som behandlingsform. Psykoanalysen utgår från en persons undermedvetna och drömmar för att utforska underliggande motiv och önskningar, och användes för att behandla psykiska sjukdomar. Tidiga psykologer och anhängare av den psykoanalytiska rörelsen var bland andra Alfred Adler, Karen Horney och Carl Jung.

Runt 1950- och 1960-talen utvecklades den humanistiska psykologin, som betonar en positiv syn på människan, med Abraham Maslow, Carl Rogers och Rollo May som centrala gestalter. Carl Rogers grundade den personcentrerade psykoterapin. Den humanistiska rörelsen kom att lägga grunden för många av de psykologiska behandlingsmetoder som används än idag.

Syfte

Det övergripande målet med klinisk psykologisk behandling är att förbättra en individs livskvalitet. Olika behandlingsmetoder kan användas för att lindra och förebygga depression och ångest, relationsproblem, rädslor och fobier, personlighetssyndrom och utvecklingsrelaterade svårigheter samt allvarliga psykiska sjukdomar och andra tillstånd som påverkar hjärnan.

När symtomen på ett problem har identifierats hjälper kliniska psykologer klienten att förstå, hantera och aktivt ta itu med svårigheterna – i stället för att låta dem fortsätta och förvärras.

Behandlingsformer

Den vanligaste metoden inom klinisk psykologi är psykoterapi, som bygger på verbal kommunikation mellan klient och terapeut för att lösa problem och behandla psykiska besvär. Det finns flera olika former:

• Kognitiv terapi: hjälper klienten att känna igen och förändra skadliga tankemönster.
• Beteendeterapi: fokuserar på att omvandla negativa, självdestruktiva beteenden till positiva.
• Exponeringsterapi: använder en gradvis desensibiliseringsprocess för att hjälpa individen att hantera rädslor och fobier.

Många psykologer kombinerar flera behandlingsmetoder för att bättre hjälpa klienten att lösa och hantera sina problem.

Tidsram

Hur lång tid en behandling tar beror på flera faktorer, exempelvis besvärens svårighetsgrad, hur ofta behandlingsbesöken sker, klientens egen delaktighet och motivation samt den miljö hen lever i. Som tumregel kan lindrigare problem ofta behandlas framgångsrikt inom tre till sex månader. Vissa personer behöver ett år eller längre, medan allvarliga psykiska sjukdomar kan ha stor nytta av långvarig psykoterapi.

Vem utför behandlingen?

Yrkespersonen som bedriver psykoterapi kallas klinisk psykolog. Utbildningen sker på forskarnivå inom psykologi – ofta fem till sex år – och avslutas med en doktorsexamen. En klinisk psykolog kan specialisera sig inom ett visst behandlingsområde eller en viss målgrupp, till exempel barnpsykologi, parterapi eller klinisk neuropsykologi.

För att få arbeta kliniskt måste psykologen uppfylla gällande krav på legitimation eller licens. Det innefattar bland annat godkänt examination och handledning i det praktiska arbetet med klienter under ett till två år.