Demens, inklusive Alzheimers sjukdom, gör i grunden att hjärnans utveckling går bakåt hos äldre människor. Många patienter i mellersta till sena stadier av sjukdomen blir därför till sin natur barnsliga, och det är just därför som effekten av dockterapi på dem är så slående. Det är en effektiv metod för att förbättra livskvaliteten hos personer med demens – och en av de enklaste som finns.
Enligt en studie vid University of Newcastle upon Tyne har dockor läkande effekter på personer med demens. Enligt Alzheimers Association är detta en metod som har blivit allmänt använd på vårdinrättningar såväl som i hemmen och inom hospicevården. Det beror på de goda resultat som metoden visat när det gäller kommunikation, beteende och övergripande lycka hos patienterna.
Personer med demens tenderar att vara mer aktiva och mer fokuserade när de bär på eller hanterar dockor. Terapin hjälper också till med kommunikation, koncentration och en förbättrad inställning till andra boende och vårdpersonal. Dessutom blir patienterna mindre upprörda under rutinmässig vård, där de annars riskerar att bli arga eller svårhanterliga. Det finns också den uppenbara fördelen att händerna hålls sysselsatta, vilket gör det mindre troligt att patienten skadar sig själv. Familjemedlemmar har till och med använt ordet "mirakel" när de beskriver dockornas inverkan.
Teorin bakom terapin är att hålla i en docka liknar att hålla i en bebis. Det för individen tillbaka till en tidig föräldratid, då hen kände sig trygg i omsorgen om ett spädbarn. Denna omvårdande aspekt påverkar inte bara kvinnor med demens utan även män. De smeker "bebisarna", talar till dem, tröstar dem och tar hand om dem, vilket ger en större känsla av välbefinnande. Äldre människor, inklusive de med demens, fruktar ofta att förlora kontrollen över sitt liv och sin självständighet. När de får vårda en docka försvinner denna osäkerhet.
En teddybjörn hjälpte en man i Durham, North Carolina, att sluta bita kroniskt på sina fingrar – när vantar inte fungerade gjorde teddybjörnen det. En kvinna gav sin 90-åriga syster en docka. Hon tittade omedelbart på den, log och sa: "Åh, älskling, se på bebisen." Man hade trott att hon inte längre kunde tala, eller ens le. Därefter bar hon alltid med sig dockan. Berättelserna om effekterna varierar något. En man blev exempelvis mindre aktiv, men detta var i sig en positiv förändring – tidigare hade han "stått och plockat på tapeten hela dagen".
Dockterapi har möjliggjort en ny nivå av kommunikation mellan patienter och vårdgivare. Vårdpersonalen kan få reda på mer om patientens livshistoria direkt från patienten själv, och familjemedlemmar kan i vissa fall "få tillbaka" sin nära och kära – om än bara för några minuter. Terapin kan till och med bryta oönskade beteendemönster, minska behovet av lugnande medel som lorazepam för att styra beteendet eller hålla patienterna trygga, samtidigt som den återupprättar en del av deras självständighet.
Dockor finns i många olika varianter, precis som de människor de påverkar så djupt: pojkar och flickor, samt dockor med olika etniska ursprung. De terapeutiska dockorna är mycket verklighetstrogna och det finns tio olika modeller att välja bland. Vissa källor rekommenderar till och med att klä dockorna i riktiga babykläder och skaffa en spjälsäng, vilket stärker behandlingen av dockan som ett riktigt barn. Många vårdboenden tar också emot donationer av dockor.
Placera dockan på en tydlig plats där patienten lätt kan hitta den. På så sätt upplever personen inte att det är något hen tvingas göra, eller att hen berövas sin makt och självständighet. Om teddybjörnen eller dockan inte fungerar, ta bort den och introducera den igen senare. Vid behov kan den presenteras på nytt dagligen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online