Motiverande samtal (MI) är en klientcentrerad samtalsmetod som används för att utforska en persons motivation att förändra ett problematiskt beteende. Metoden används ofta vid behandling av beroendeproblem och hjälper klienten att reda ut blandade känslor kring sitt beteende. Behandlare använder därför ofta motiverande samtal som interventionsstrategi med ungdomar som uppvisar skadliga beteenden.
Motiverande samtal är en teknik som rådgivare och terapeuter använder för att hjälpa en individ att bedöma sin beredskap att förändra ett problematiskt beteende. Processen innefattar upprepade samtal där behandlaren hjälper klienten att utforska sina känslor och mål kopplade till beteendet. Inom ungdomsvården används metoden för att hjälpa unga att reflektera över orsakerna till och konsekvenserna av problematiska beteenden, exempelvis alkoholkonsumtion eller drogmissbruk.
Enligt en rapport från National Institutes of Health (NIH) verkar motiverande samtal vara mer effektiva som korta, individuella behandlingar än som längre standardiserade vårdprogram. I 29 procent av studierna fann forskarna en fördel med kortare insatser baserade på motiverande samtal.
Den centrala komponenten i motiverande samtal är den förtroendefulla relation som byggs upp mellan klient och terapeut. Empati är en avgörande del av tekniken, och behandlaren ska leda samtalen på ett icke-direktivt och icke-konfronterande sätt. Målet är att hjälpa den unge att reflektera över sitt eget beteende och sin egen motivation att förändra och förbättra det.
Fördelarna med motiverande samtal studeras fortfarande, men flera forskningsresultat från NIH tyder på att metoden kan hjälpa ungdomar att identifiera vad de gillar respektive inte gillar med ett problematiskt beteende. Ett program för rökavvänjning bland tonåringar hade en framgångsfrekvens på 21,8 procent vid sex månaders uppföljning. Deltagarna uppgav att de förstått vad de uppskattade och inte uppskattade med rökning, och att de kände sig mer motiverade att sluta efter samtalen.
Experter från NIH fann att program med ett proaktivt angreppssätt var mer framgångsrika. Att rikta insatser till bredare grupper av ungdomar som dricker eller röker verkade ge bättre resultat än att endast ingripa efter en akut kris. Experterna rapporterar dessutom att hög sekretess och flexibilitet gör behandlingen mer framgångsrik, eftersom ungdomarna då känner att de har större kontroll över processen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online