Ångest och depression hör till de vanligaste tillstånden inom psykiatrin. När båda tillstånden förekommer samtidigt är det första målet ofta att behandla depressionen först, i förhoppning om att ångesten successivt minskar. Det är också vanligt att mer än ett läkemedel används när båda diagnoserna finns hos samma patient.
Ångest är en normal reaktion på vardagsstress – som att komma sent till jobbet, vad man ska ha på sig till ett viktigt möte eller ett prov man pluggat inför i veckor. Klinisk ångest är dock något annat: den kan få människor att agera irrationellt och bli starkt funktionsnedsättande.
Ångest förekommer i många former. Generaliserat ångestsyndrom (GAD) är den vanligaste typen, men det finns även tvångssyndrom (OCD), paniksyndrom, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och social fobi. Ångestsyndrom behandlas vanligtvis med bensodiazepiner som Xanax, Valium eller Klonopin, med psykoterapi, eller med en kombination av båda. Valet av behandlingsform varierar från fall till fall, och patientens och behandlarens gemensamma bedömning av vad som fungerar bäst väger oftast tyngst än någon annan faktor.
Många har sett TV-reklam om depression. Berättarrösten talar ofta om en brist på kemiska ämnen i hjärnan, eller om att serotoninet inte är i balans. Därefter följer rekommendationen om ett läkemedel – en serotoninåterupptagshämmare, även kallad SSRI. Paxil, Zoloft och Lexapro är några exempel på läkemedel i SSRI-kategorin.
Serotonin är dock bara en av flera faktorer som kan spela roll vid depression. Forskning pekar på andra biologiska bidrag, såsom förhöjda nivåer av stresshormoner, nedsatt immunförsvar och till och med krympande hjärnceller. Samtidigt visar forskningen att sociala och psykologiska faktorer – som ensamhet, fysisk inaktivitet, dåliga kostvanor och låg självkänsla – spelar en betydande roll i utvecklingen av depression.
Americas National Institute of Mental Health (NIMH) genomför kliniska prövningar som specifikt undersöker läkemedlet fluoxetin (Prozac) och dess effekt på både ångest och depression samt relaterade förändringar i hjärnan. Studierna använder funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) för att kartlägga hur läkemedlet verkar hos patientgruppen. För närvarande ligger studiens fokus på ungdomar. Deltagarna fortsätter att följas av National Institutes of Health tills vårdgivare utanför organisationen kan överta ansvaret för den långsiktiga uppföljningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online