Ångest är en naturlig reaktion på stress som hjälper oss att hantera svåra situationer. Men när ångesten blir övermäktig eller okontrollerbar kan den utvecklas till ett försvagande tillstånd som kräver medicinsk vård. Innan en behandling kan påbörjas måste en läkare utreda symtomen noggrant för att kunna ställa en korrekt diagnos. Ångest kan behandlas med receptbelagd medicinering och/eller psykoterapi.
Vilken behandling som passar bäst beror på patientens individuella behov och problem. Ångestsyndrom följs ofta av depression och missbruk, vilket gör det extra viktigt att samtidiga tillstånd behandlas först.
De två huvudsakliga behandlingsformerna är läkemedel och psykoterapi. Läkemedel delas in i tre kategorier: antidepressiva (SSRI-preparat, tricykliska antidepressiva och MAO-hämmare), ångestdämpande läkemedel samt betablockare. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en psykoterapeutisk metod som fokuserar på tankar, känslor och beteenden.
Antidepressiva används främst mot depression men har visat sig effektiva även vid ångest. De påverkar hjärnans kemi, och det kan ta fyra till sex veckor innan effekten märks fullt ut. SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare) påverkar signalsubstansen serotonin i hjärnan, vilket gör att hjärncellerna kommunicerar bättre. Tricykliska antidepressiva höjer nivåerna av serotonin och noradrenalin genom att bromsa återupptaget i nervcellerna. MAO-hämmare ökar tillgängligheten av monoaminsignalsubstanser i hjärnan.
Ångestdämpande läkemedel är potenta bensodiazepiner som vanligtvis förskrivs under kortare perioder. Ångesten kan komma tillbaka när medicineringen avslutas, och vissa patienter drabbas av abstinensbesvär. Därför är regelbunden uppföljning hos läkaren viktig.
Betablockare förebygger de fysiska symtomen hos vissa ångestsyndrom, exempelvis social fobi. Betablockare används också mot hjärt-kärlsjukdomar och kan tas vid behov inför en stressande händelse, som ett offentligt framträdande.
Medan läkemedel lindrar symtomen på ångestsyndrom försöker terapin behandla den bakomliggande orsaken till ångesten. Patienten behöver förändra sina tankemönster och sitt sätt att reagera på ångestframkallande situationer. Terapin kan ske i stödgrupper eller individuellt.
Kognitiv beteendeterapi hjälper individer att förändra sitt sätt att tänka. Eftersom beteendeförändring är svår får patienter ofta hemuppgifter mellan sessionerna. Ofta rekommenderar läkaren en kombination av terapi och medicinering för bästa resultat. Det är läkaren eller patienten som bestämmer när terapin ska avslutas – i genomsnitt efter cirka 16 sessioner.
Om patienten tidigare fått behandling bör en detaljerad redogörelse lämnas till läkaren. Den tidigare medicinhistoriken bör omfatta biverkningar, dosering, behandlingens längd, om dosen höjts eller sänkts samt om behandlingen gav resultat. Vad gäller tidigare psykoterapi bör typen av terapi, besöksfrekvens och huruvida terapin hjälpte anges. En sådan översikt hjälper läkaren att välja den mest lämpliga behandlingsplanen framåt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online