Enligt National Institute on Drug Abuse behövde 23,6 miljoner personer i åldern 12 år och äldre behandling för missbruk redan år 2006. Om en tonåring lider av ett substansbrukssyndrom och inte får behandling kan det leda till problem inom alla områden i livet – i skolan, i sociala sammanhang och i familjen. Det finns dock flera olika behandlingsalternativ för ungdomar som missbrukar droger. Tonåringar och deras familjer bör alltid vända sig till en professionell vårdgivare för att få individuellt anpassade behandlingsrekommendationer.
Ett vanligt alternativ för att behandla ungdomar med substansbrukssyndrom är individuell samtalsterapi, som kan bestå av kognitiv beteendeterapi (KBT) eller motiverande samtal. KBT passar tonåringar särskilt bra, eftersom metoden hjälper dem att förstå sina egna tankemönster samt identifiera de personer, platser och situationer som bidrar till deras drogbruk. Motiverande samtal är en annan beprövad teknik som används för att väcka och stärka missbrukarens egen motivation att genomgå behandling.
Familjeterapi är en central del av behandlingen av ungdomar med psykisk ohälsa, eftersom tonåringens föräldrar är de som bäst kan förstärka de färdigheter som lärs ut i terapin även hemma. En timmes individuell samtalsterapi per vecka ger sällan bestående resultat om teknikerna inte också tillämpas under tiden mellan sessionerna. I familjeterapin diskuterar familjemedlemmarna sin roll i missbruket, hur de kan stötta tonåringen och hur de själva påverkats av drogbruket. Terapeuten kan dessutom hjälpa familjen att utveckla en sund och öppen kommunikation under hela återhämningsprocessen.
Ungdomar påverkas ofta mer av sina jämnåriga än av föräldrar och andra vuxna, vilket beror på deras utvecklingsfas. Det gör gruppterapi till en särskilt effektiv behandlingsform för tonåringar med missbruksproblem. I gruppterapin stöttar deltagarna varandra och konfronterar varandra vid behov. Att känna sig förstådd av jämnåriga är ovärderligt för ungdomar, och just den känslan uppstår ofta i gruppterapeutiska miljöer.
Det finns intensiva öppenvårdsprogram som är utformade för att hjälpa ungdomar som missbrukar droger. Dessa program kräver att tonåringen regelbundet deltar i grupp-, individ- och familjeterapi. Ett intensivt öppenvårdsprogram kan till exempel innebära upp till 20 timmars gruppterapi per vecka, kompletterat med veckovis individuell samtalsterapi och familjeterapi. Den här typen av program är steget före rehabilitering eller sluten vård och passar tonåringar som använder droger regelbundet och behöver mer intensiva insatser än enbart veckovis samtalsterapi.
Om en tonåring konsumerar farliga mängder droger och därmed riskerar sitt liv kvalificerar hen sig för sluten rehabilitering. Vistelsen kan vara kortvarig, från en vecka upp till en månad, eller långvarig och pågå i mer än ett år. Även en tonåring som gått i samtalsterapi eller deltagit i ett intensivt öppenvårdsprogram utan att lyckas sluta använda droger är kandidat för rehabilitering. Ibland krävs det helt enkelt att tonåringen kommer bort från sin tidigare umgängeskrets och miljö för att kunna bryta missbruket.
Vissa droger, som heroin och alkohol, är farliga att sluta använda utan medicinsk övervakning i ett avgiftningsprogram. Tonåringar som druckit alkohol dagligen under en längre period behöver läkares hjälp för att sluta dricka utan att äventyra sin hälsa. Dessutom använder vissa ungdomar droger för att självmedicinera mot depression och ångest. Om tonåringen slutar använda droger kan den underliggande depressionen eller ångesten förvärras. Därför kan en psykiater rekommendera antidepressiva eller ångestdämpande läkemedel som stöd för att hantera dessa symtom under återhämtningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online