Depressivt stupor är ett tillstånd som är välkänt inom psykiatrin och som kan drabba personer med svår depression. Tillståndet kan ha flera olika orsaker, exempelvis läkemedelsdosering, djup depression eller psykosomatiska faktorer. Trots att tillståndet kan kännas skrämmande för omgivningen kommer de flesta patienter ur det utan bestående men. Det viktigaste för familj och vårdpersonal är att se till att den drabbade befinner sig på en säker plats under episodens gång.
Under ett stupor kan personen vara medveten, medvetslös eller befinna sig i ett sömnliknande tillstånd som är svårt att väcka hen ur. Både grov- och finmotoriken är kraftigt nedsatt, och i princip alla kroppsfunktioner går på sparlåga.
Inom psykiatrin skiljer man mellan två former av stupor: benigna och maligna. Ett benign stupor uppstår plötsligt och upphör också plötsligt – patienten brukar återhämta sig helt av egen kraft. Ett malignt stupor däremot garanterar ingen spontan upplösning och kan pågå betydligt längre tid, vilket kräver noggrann medicinsk övervakning.
Stupor kan orsakas av att flera läkemedel motverkar varandra eller av en överdos av ett enskilt preparat. Patienter med depression behandlas ofta med mer än ett läkemedel samtidigt, inte bara ett enkelt antidepressivum. De flesta antidepressiva medel orsakar redan i sig dåsighet och nedsatt vakenhet. Om patienten dessutom får hypnotika, sedativa eller lugnande medel kan risken öka för att hen hamnar i ett stupor – oförmögen att röra sig, med upprepade fall in i och ut ur djup sömn.
I detta tillstånd reagerar patienten knappt på yttre stimuli, och även om hen lyckas väckas från det sömnliknande tillståndet sjunker hen omedelbart tillbaka ner i det frusna tillståndet igen.
Psykosomatik handlar om samspelet mellan sinne och kropp. När en person drabbas av svår eller klinisk depression saktar motoriken in – personen rör sig och talar långsamt, isolerar sig på ett ställe, kanske sängen, och stannar där i flera timmar eller hela dagar. En svår depression kan sätta stopp för all aktivitet och lämna personen känslomässigt avstängd, i ett tillstånd där tankarna känns tomma och världen krymper till ett minimum.
Som svar på denna totala nedstämdhet börjar kroppen stänga av funktioner: patienten kan sluta äta, tala, känna emotioner eller reagera fysiskt på yttre stimuli.
Nya händelser i en persons liv – även positiva sådana – kan utlösa en nedåtgående spiral hos en deprimerad person och bli startskottet för en ny, stark och långvarig depressionsperiod. Denna depression kan leda till ett stuporliknande tillstånd där personen isolerar sig, knappt rör sig och börjar tänka och tala mycket långsamt. Intresset för aktiviteter, hobbyer och socialt umgänge försvinner helt, och personen kan förbli frusen i sitt tillstånd i flera dagar eller ännu längre.
Eftersom depressiva stupor oftast är benigna snarare än maligna återhämtar sig patienten så småningom. För vänner och familj är detta goda nyheter. Utöver att erbjuda stöd och trygghet finns det tyvärr lite man själv kan göra för att bryta stuporet eller väcka personen ur det. Med tiden kommer den drabbade ur det svåra tillståndet och börjar långsamt interagera med omvärlden och ta intresse för saker igen. Om tillståndet verkar pågå onormalt länge är det naturligtvis klokt att kontakta läkare eller terapeut för professionell bedömning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online