
Borderline personlighetssyndrom är en svårbehandlad personlighetsstörning som kan skapa stort lidande för alla som älskar personen som drabbats. Tonåringar med dessa symtom är särskilt utmanande att bemöta, eftersom den normala tonårsångesten och de hormonella svängningarna kombineras med det allvarliga beteende som sjukdomen medför. Som förälder finns det dock konkreta steg du kan ta för att göra vardagen lättare – både för dig själv, din familj och din tonåring som har fått diagnosen.
Sjukdomen kännetecknas av ett starkt försök att undvika övergivande, suicidhot och självmordsförsök, en instabil självbild, svartvitt tänkande, problem med ilska och impulskontroll samt kroniska känslor av tomhet. Vissa av dessa symtom kan förekomma även hos helt vanliga tonåringar, men hos en ung person med BPD är de betydligt mer uttalade. För en fullständig lista över diagnostiska kriterier kan du läsa i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), som finns tillgängligt på bibliotek, i bokhandlar och online.
Gör en noggrann bedömning baserad på vad du ser och på din tonårings tidigare beteende. Om du tror att hen verkligen matchar profilen behöver du söka stöd. Kom ihåg att vissa normala tonårsproblem kan likna BPD-symtom, vilket gör det extra viktigt att få hjälp och vägledning från personer som har kunskap inom området. Kontakta exempelvis din lokala patientförening för psykisk hälsa eller en kommunal vårdcentral med psykiatrisk mottagning.
Berätta konkret hur du känner kring din tonårings beteende och var noga med att samtidigt visa att du hör och tar henkänslorna på allvar. Försök dock inte lösa henproblemen åt hen – då riskerar du att dras in i onödig och verkningslös kaos, och du kan även bli nytt mål för hens ilska och emotionella utbrott.
Sätt gränser precis som du skulle göra med vilken tonåring som helst, men konsekvensen är ännu viktigare vid BPD. Om din dotter till exempel är verbalt kränkande och du har sagt att du inte samtalar under sådana förhållanden, måste du hålla ditt ord. Uppföljning av regler skapar trygghet och förutsägbarhet.
Förklara för din tonåring att du ändå finns kvar, även när du måste upprätthålla de gränser du satt. Ett exempel kan vara en fest som din son vill gå på men inte får på grund av sitt beteende. Du kan då lugna honom med att visserligen inte få gå på just den festen, men att du älskar honom och kommer att ompröva framtida fester om han följer reglerna. Människor med BPD brottas ofta med verkliga och upplevda övergivenhetsproblem samt svartvitt tänkande, och behöver därför ständig bekräftelse på att du är stabil och finns där för hen.
Fokusera inte på din tonårings känslouttryck när du sätter gränser; prata istället om konkreta beteenden. Observera hens handlingar och hur de påverkar dig, och be hen ändra det som stör. Ge specifika och mätbara förslag. Undvik att låta dig dras in i argumentation om hens känsloreaktioner. Ju mer saklig och konkret du är, desto större chans har du att lyckas i samtalet med din tonåring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online