En allergi beskrivs enligt MedicineNet som kroppens "vilseledda reaktion på främmande ämnen av immunsystemet". De ämnen som utlöser reaktionen är oftast ofarliga, men behandlas av kroppen som om de vore ett virus. Allergisymtom kan variera från lindriga till svåra och är mycket verkliga för den som drabbas. Det som många inte vet är att psykologiska faktorer också kan stimulera reaktioner i kroppen – inklusive att påverka immunsystemet.
Sambandet mellan hjärnan och immunsystemet har undersökts i över 300 studier enligt Suzanne C. Segerstrom och Gregory E. Miller. I deras artikel från 2004, "Psychological Stress and the Human Immune System: A Meta-Analytic Study of 30 Years of Inquiry", konstaterar de att "psykologiska påfrestningar kan förändra olika egenskaper hos immunsvaret".
Vissa studier undersökte om immunsvaret varierade beroende på hur upplevd stress eller påträngande tankar rapporterades. En upplevd stress kan till exempel innebära närvaron av en katt, eller bara vetskapen om att en katt har funnits i området. Stress har visats kunna påverka immunsvaret via sympatiska nerver som löper från hjärnan ner till benmärgen, thymus, mjälten, lymfknutarna och lymfoida vävnader.
När Segerstrom och Miller kopplar samman stress med immunsystemet tillägger de att "människors försök att hantera kraven från stressiga upplevelser ibland leder dem till beteenden" som äventyrar immunsystemet. För den person som känner stress av att tänka på kattallergi kan det handla om att gnugga näsan eller röra vid ögonen med smutsiga händer, vilket resulterar i symtom som kliande eller rinnande ögon och näsa. Den fysiska reaktionen tolkas då felaktigt som en kattallergi.
Inlärda beteenden ligger till grund för psykosomatiska reaktioner. Ett berömt exempel som citeras av bland andra AllergoStop och Robert Dilts beskriver doktor J. MacKenzie's behandling på 1880-talet av en patient med svår rosallergi. En dag kom kvinnan till hans mottagning efter att ha sett en konstgjord ros och började genast få kraftfulla allergiska reaktioner – precis som om rosen hade varit äkta. AllergoStop liknar detta vid de "klassiska betingningsscenarier" som Pavlov använde för att framkalla reaktioner hos hundar. För en person med kattallergi är det alltså möjligt att uppleva samma reaktioner vid åsynen av en katt, eller vid tron att en katt finns i närheten.
Robert Dilts från NLP University är en av de erkända "utvecklarna, tränarna och praktikerna" inom Neuro-Lingvistisk Programmering (NLP) och författare till 20 böcker i ämnet fram till 2010. Enligt Dilts webbplats är NLP en "pragmatisk tankeinriktning" som strävar efter att förstå "de mentala och kognitiva processerna bakom beteende" för att skapa positiva förändringar i samspelet mellan sinne och kropp.
Inom NLP-systemet kan en person som är allergisk mot katter genomgå en "omskolningsprocess" av immunsystemet för att stoppa allergiska reaktioner från stressorer och patogener. The Skeptic's Dictionary beskriver dock NLP som kontroversiellt och menar att terminologin är så vag att den kan betyda vad som helst för vem som helst. Det noteras även att teorin tillskriver det undermedvetna större kontroll än det medvetna, samt att den bygger tungt på hypnosterapi och metoder från Freuds "Drömtydning".
"Ibland är en allergi den enda ursäkt människor tillåter sig själva att vila", enligt Dilts. Han påpekar vidare att en delad allergi, exempelvis mot katter, i vissa fall låter en individ behålla en emotionell koppling till en förälder eller annan viktig person som har eller hade samma allergi.
På en annan nivå noterar GrowingAware att "makt och kontroll är två av de mest betydelsefulla frågorna i alla relationer". När relationen inte fungerar bra blir maktoch kontrollfrågor ett problem. I en relation där den ena parten önskar sig en katt kan den andra partnern uppleva psykosomatiska allergireaktioner för att få en större känsla av kontroll i relationen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online