Att uppleva eller bevittna en fruktansvärd händelse kan leda till att vem som helst utvecklar posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). De försvagande effekterna av PTSD kan dock också resultera i att en egentlig depression utvecklas, vilket ytterligare försvårar situationen för den drabbade – både känslomässigt och fysiskt.
Det uppskattas att över fem miljoner människor i USA lever med PTSD. Det motsvarar ungefär 18 personer som insjuknar varje minut, dygnet runt (eller 1 117 per timme). Enligt National Institute of Mental Health (NIMH) utgör krigsveteraner, bland annat från Vietnamkriget och Gulfkriget, cirka 30 procent av alla som lider av PTSD.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett ångesttillstånd som utvecklas efter en upplevelse som var skrämmande – och möjligen livshotande – för den drabbade eller för någon i dennes närhet. Sådana upplevelser kan bero på ett våldsamt övergrepp, exempelvis våldtäkt, rån eller bilkapning, men även på naturkatastrofer eller mänskligt orsakade katastrofer som tromber, orkaner, flygolyckor och bombattentat.
Egentlig depression, även kallad svår depressiv störning eller klinisk depression, brukar påverka alla områden i en persons liv: arbetet, hemmet och skolan. Den påverkar även grundläggande funktioner som sömn, aptit och förmågan att njuta av livet. Liksom PTSD kan en egentlig depression vara invalidiserande och göra det nästan omöjligt för personen att fungera normalt i samhället.
PTSD-symtom delas in i tre huvudkategorier:
Enligt National Institute of Mental Health måste flera kriterier vara uppfyllda under en sammanhängande period av minst en månad för att PTSD ska kunna diagnostiseras: minst ett återupplevandesymtom, två överkänslighetssymtom och tre undvikandesymtom.
För att diagnostisera en egentlig depression krävs en bedömning av legitimerad vårdpersonal. Först görs en fysisk undersökning för att utesluta att den svåra depressionen orsakas av någon fysisk sjukdom, ett medicinskt tillstånd eller läkemedel som patienten använder. Därefter tas en noggrann anamnes av patientens psykiska hälsa, inklusive tidigare depressionsepisoder och behandlingsresultat, liksom en genomgång av de aktuella symtomen. Information om eventuellt missbruk av droger eller alkohol samlas också in och granskas.
Att låta patienten återberätta sin mardrömslika upplevelse verbalt kan verka kontraproduktivt, men det är faktiskt en av de viktigaste behandlingsmetoderna vid PTSD. Så kallad exponeringsterapi syftar till att hjälpa individen att konfrontera det traumatiska i stället för att undvika det – alltid på ett kontrollerat och säkert sätt och i en gradvis ökad takt.
Innan exponeringsterapi introduceras i behandlingen får patienten oftast kognitiv beteendeterapi (KBT) samt eventuellt läkemedel mot depression, ångest eller sömnproblem. Därefter kan gruppterapi erbjudas, följt av själva exponeringsterapin.
Precis som vid PTSD har patienter med egentlig depression stor nytta av kognitiv beteendeterapi (KBT). De får dessutom vanligen läkemedel, exempelvis antidepressiva och vid behov sömnmedel, samt interpersonell terapi (IPT). Om depressionen kvarstår trots ordinerade läkemedel och de nämnda behandlingsformerna kan elektrokonvulsiv terapi (EKT) vara ett alternativ som prövas.
Om du eller någon i din närhet uppvisar symtom på PTSD eller egentlig depression är det viktigt att söka professionell hjälp. Båda tillstånden går att behandla, och ju tidigare behandlingen påbörjas, desto bättre är prognosen. Kontakta din vårdcentral, en psykolog eller psykiater för utredning och stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online