Optikerns viktigaste verktyg – så går en ögonundersökning till

Optiker erbjuder primär ögonvård, vilket innebär att de diagnostiserar och behandlar synrelaterade besvär samt upptäcker sjukdomar som rör ögonen. De flesta av oss har någon gång besökt en optikers mottagning och sett de instrument som används för att bedöma och bevara ögonhälsan. Även om vissa av dessa verktyg kan se högteknologiska eller till och med främmande ut, har var och en en specifik funktion som gör det möjligt för optikern att göra sitt jobb.

Spaltlampa

Undersökningen med spaltlampa utförs med ett instrument som ger en tredimensionell och förstorad bild av ögats olika delar. Denna förbättrade vy gör det möjligt för optikern att se djupt in i ögat och granska strukturer som annars inte kan observeras. Ofta kan en liten kamera kopplas till spaltlampan för att dokumentera fynden i form av bilder, vilka sedan kan analyseras mer noggrant eller följas upp över tid.

Foropter

Foroptern är den apparat som vid nästan varje besök placeras framför patientens ansikte. Patienten får titta igenom olika linser medan optikern växlar mellan olika styrkor och frågar vilken kombination som ger den skarpaste bilden. Instrumentet används för att manuellt bestämma refraktionen – alltså den brytningsstyrka som en lins behöver ha för att ge optimal synkorrigering. Resultatet ligger till grund för styrkan i de glasögon eller kontaktlinser som patienten sedan får.

Tonometer

Tonometri mäter hornhinnans motstånd mot tryck. Det görs genom att mäta hur mycket kraft som krävs för att platta till hornhinnan, och detta värde kallas intraokulärt tryck. Ett förhöjt tryck kan vara ett tidigt tecken på glaukom, även känt som grön starr. Vid undersökningen uppmanas patienten att hålla ansiktet framför en liten apparat och hålla ögat öppet medan en kort, snabb luftpuff riktas mot hornhinnan.

Snellens syntavla

En Snellens syntavla finns i varje optikers mottagning. Det är den klassiska tavlan med en stor bokstav överst och allt mindre bokstavs­rader nedåt. Den holländska oftalmologen Herman Snellen tog fram den första syntavlan, som mäter synskärpan – alltså förmågan att urskilja detaljer på olika avstånd. Det är detta test som ligger till grund för begreppet 20/20-syn, vilket i Sverige ofta anges som synskärpa 1,0.