Intensitetsmodulerad strålterapi (IMRT) är en behandlingsform som används för att behandla cancertumörer. Terapin kan användas ensam eller i kombination med andra traditionella cancerbehandlingar, exempelvis kemoterapi, och är särskilt effektiv vid tumörer i hjärnan eller på andra ställen där kirurgi inte är ett självklart första val. Bildstyrd strålbehandling (IGRT) är en kompletterande teknik till IMRT och används för att styra strålningen exakt mot målområdet.
Innan IMRT introducerades innebar strålbehandling att inte bara de drabbade, cancerösa områdena bestrålades – även frisk vävnad utsattes i onödan för strålning. Orsaken var att strålningen, trots att den var effektiv, vid den tiden inte kunde begränsas eller riktas på ett enkelt sätt. Eftersom målet alltid varit att enbart behandla tumören utvecklades IMRT som en teknik för intensitetsmodulerad, målriktad strålning.
Trots den kraftigt förbättrade målriktade behandlingen hade IMRT fortfarande sina begränsningar. Tekniken kunde endast nå tumörens generella form och ytor. Ojämnheter, vrår och böljande ytor täcktes inte helt, eftersom det som skulle behandlas låg inuti patienten och inte gick att se direkt. I takt med att IMRT:s leveransmetod blev alltmer precis blev behovet av att noggrant följa tumörens position uppenbart.
I takt med framstegen inom strålterapi introducerades IGRT. Om IMRT är en effektiv metod för att leverera strålning, är IGRT en avancerad metod för att rikta in strålningen med hög precision. Mellan behandlingstillfällena kan en tumör flytta sig något beroende på andra organers läge eller patientens andning. Med hjälp av datortomografi (CT) kan strålonkologen exakt lokalisera tumören direkt före behandlingen. I vissa fall placeras små guldkulor längs tumörens kant för att tydliggöra dess form och läge. CT-bilderna laddas upp i ett datorsystem och läggs över tidigare scanningsbilder, varefter IGRT beräknar eventuella justeringar av strålbehandlingen i realtid.
Ett ytterligare framsteg inom IGRT är användningen av positronemissionstomografi (PET) för att skapa tredimensionella bilder av cellernas funktioner – det vill säga bilder som visar cellaktivitet snarare än enbart anatomiska drag. Dessa bilder visar vilka delar av tumören och omgivande vävnader som är godartade respektive elakartade, vilket gör att IGRT kan "måla" de områden som behöver bestrålas innan behandlingen påbörjas.
Även om IGRT inte har någon direkt kontakt med patienten finns det vissa nackdelar. Processen är tidskrävande och kräver stor kompetens. Dessutom kan kostnaderna bli betydande för den enskilda patienten. Den extra stråldos som krävs för att kartlägga tumören (vid CT- eller PET-scanning) är minimal men ändå en faktor att ta hänsyn till. Slutligen finns alltid en risk för felinriktning, vilket måste bevakas noggrant genom kvalitetskontroller och noggrann planering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online