Etylendiamintetraättiksyra, oftare förkortat som EDTA, är ett ämne som spelar en central roll inom klinisk laboratoriediagnostik. Rör behandlade med EDTA används dagligen inom vården för att samla upp blodprover till olika typer av medicinska analyser. Ämnets främsta uppgift är att förhindra att blodet koagulerar, det vill säga stelnar, under och efter provtagningen.
EDTA-rör är lätta att känna igen på sitt lock, som antingen är lilafärgat eller lavendeltonat. Denna färgkodning gör att vårdpersonal snabbt kan identifiera rätt rörtyp bland de många olika vacuettuber som finns. Rörets insida är antingen belagd med torkad EDTA eller innehåller en vätskelösning bestående av 8 procent EDTA. När blodet sugs upp i röret blandas det omedelbart med ämnet, vilket säkerställer att provet förblir flytande fram till analysen.
EDTA:s förmåga att hindra blod från att stelna bygger på dess kemiska egenskap som kelatbildare. Ämnet binder till sig kalciumjoner i blodet genom en process som kallas kelering. Kalcium är en avgörande komponent i koagulationskedjan – utan tillräckligt med fritt kalcium kan de enzymatiska reaktioner som leder till blodpropp inte fullbordas. Genom att effektivt låsa in kalciumjonerna stoppas alltså koaguleringen, och blodprovet behåller sin flytande form tills det ska analyseras.
EDTA-rör används framför allt för rutinmässiga blodanalyser, ofta benämnda som blodstatus eller cellanalys. Bland de vanligaste undersökningarna som utförs på EDTA-blod finns:
Eftersom EDTA bevarar blodcellernas struktur och form väl lämpar sig dessa rör också för mikroskopisk granskning av blodutstryck. Det gör dem oumbärliga både inom primärvården och på sjukhuslaboratorier världen över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online