Ultraljud använder ljudvågor för att avbilda strukturer inne i kroppen. Med en detaljerad undersökning av bukens organ kan läkare ta reda på orsaken till de symtom som patienten upplever. Ultraljud kan dessutom kombineras med andra bildgivande metoder för att nå en mer exakt diagnos.
Det finns flera olika metoder som kan användas för att undersöka buken. Röntgen och datortomografi (CT) använder röntgenstrålar för att skapa bilder – röntgen ger övergripande bilder som kan visa subtila mjukdelsförändringar, medan CT ger tydliga och detaljerade bilder. Magnetresonansundersökning (MRI) använder i stället magnetism för att producera högupplösta bilder.
Ultraljud bygger på ljudvågor och är ett säkrare och mer prisvärt alternativ än de övriga metoderna. Det är därför ultraljud ofta används som ett första steg för att upptäcka massor eller andra avvikelser i buken.
Buken är fylld av tunn- och tjocktarm, och tarmen innehåller ofta gas, särskilt efter måltider. Eftersom ultraljudsvågor inte kan tränga igenom gas ombeds patienten fasta i åtta timmar före undersökningen.
Fastan har ytterligare en viktig funktion: gallblåsan måste vara fylld vid undersökningen, och den fylls med galla just under fasteperioden. När mat smälter drar gallblåsan ihop sig och pressar ut gallan för att bidra till nedbrytningen av fetter, vilket skulle försvåra undersökningen.
Olika ultraljudsfrekvenser används beroende på hur djupt in i kroppen ljudvågorna behöver tränga. Vid undersökning av buken används lägre frekvenser. Generellt räcker fem megahertz, men ett intervall mellan två och sju megahertz kan komma till användning.
Sonografen kan även trycka fast sonden mot buken för att förskjuta fett- och tarmslyngor, vilket ger en bättre bild av bukorganen.
Bukultraljud används för att utvärdera specifika organ. För varje organ tas en serie bilder i två plan: det longitudinala (längsgående) planet visar snitt från huvud till fot, medan det transversella (tvärgående) planet visar snitt från sida till sida.
De organ som vanligtvis avbildas är pankreas, lever, gallblåsa och mjälte. Leverns och mjältens storlek mäts, liksom gallblåsans vägg och gallgången. Njurarna avbildas oftast inte vid denna undersökning utan utvärderas i stället vid en särskild njurultraljudsundersökning.
Undersökningen börjar vanligtvis med att patienten ligger på rygg – så kallat ryggläge eller supinläge. Gallblåsan utvärderas när patienten ligger på rygg samt i vänster sidoläge, det vill säga liggande på vänster sida.
Vid avbildning av mjälten kan patienten bli ombedd att ligga på höger sida, i höger sidoläge. Den positionen får tarmen att glida åt höger och bort från mjälten, vilket gör att organet kan synliggöras bättre med ultraljud.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online