Health Maintenance Organizations (HMO) utgör en av de tre största typerna av sjukvårdsförsäkringssystem i USA. De andra två är Preferred Provider Organizations (PPO) och Point-of-Service Plans (POS). HMO blev populärt under 1970-talet och används idag av många arbetsgivare och vårdgivare. Med åren har HMO kommit att betraktas som ett system med både tydliga fördelar och utmaningar.
På tidigt 1930-tal och tidigare fick amerikaner medicinsk vård direkt från en privat läkare och betalade genom individuella medicinska planer. I slutet av 1930-talet bildades samarbetsbaserade hälsoplaner, exempelvis Group Health Association, men de flesta amerikaner fortsatte att betala för sin vård direkt genom individuella överenskommelser med sin personliga läkare.
I slutet av 1960-talet, i takt med att sjukvårdskostnaderna steg kraftigt, började allt fler amerikaner ansluta sig till HMO-program – främst genom det system som skapades av Henry Kaiser, en framstående entreprenör som gjorde sig känd under andra världskriget.
President Richard Nixon undertecknade HMO Act år 1973. Efter att lagen trätt i kraft mötte sjukvårdsförsäkringsorganisationerna motstånd från yrkesorganisationer som American Medical Association. Trots enskilda läkares farhågor om att HMO skulle försämra vården för patienterna växte populariteten stadigt. Knappast 30 år efter att lagen antagits hade HMO blivit fler än privata sjukvårdsförsäkringsplaner och hade över 80 miljoner medlemmar.
HMO har en årlig anmälningsperiod för anställda. Arbetsgivare samarbetar med HMO för att schemalägga den öppna anmälningsperioden, som vanligtvis varar i fyra till sex veckor och ofta infaller under årets sista kvartal. Under denna period kan anställda anmäla sig som nya medlemmar eller göra ändringar i sin befintliga plan.
Självständiga arbetstagare, konsulter och entreprenörer kan också teckna försäkring via en HMO på egen hand eller genom en fackförening. De flesta HMO-försäkringsbolag, som Aetna, Blue Cross Blue Shield och Cigna, gör det möjligt att anmäla sig direkt via deras webbplatser året om. Om du anmäler dig på egen hand ansvarar du själv för kostnader och pappersarbete. Anmäler du dig via din arbetsgivare hanteras det mesta av pappersarbetet, och de månatliga betalningarna dras automatiskt via lönesystemet.
Efter att du anslutit dig till en HMO måste du ta emot din vård genom läkare som ingår i HMO:s nätverk. Läkare inom nätverket utför årliga hälsokontroller och skriver remitteringar så att du kan besöka specialister, exempelvis en kardiolog. Om du söker vård hos en läkare utanför nätverket får du sannolikt betala kostnaderna själv.
Sekretess och konfidentialitet kring patientjournaler är en fråga som oroar vissa HMO-medlemmar. Patienter som deltar via sin arbetsgivare får ofta inte kopior av sina journaler, eftersom dokumentationen vanligtvis hanteras direkt mellan vårdgivarna. Även om detta sparar tid finns det frågor om vem som kan få tillgång till journalerna.
De månatliga kostnaderna för HMO-medlemskap har dessutom tenderat att öka kontinuerligt, vilket gjort sjukvårdsförsäkring svåråtkomlig för lågavlönade arbetstagare, egenföretagare och personer utan fast anställning.
Den viktigaste fördelen med att delta i en HMO är lägre kostnader. Eftersom ett stort antal arbetsgivare och anställda deltar kan försäkringspremierna sänkas betydligt. Patienter som ansluter sig via en arbetsgivare slipper också fylla i högar av formulär vid besök hos sin husläkare eller remitterade specialist.
HMO-sjukförsäkring erbjuder en kostnadseffektiv lösning för många, men kräver att du håller dig inom nätverket och accepterar vissa begränsningar. Genom att jämföra olika planer och noggrant läsa villkoren kan du avgöra om en HMO passar just dina behov och din ekonomiska situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online