CPT-koder (Current Procedural Terminology) utvecklades av American Medical Association (AMA) för att beskriva medicinska ingrepp på ett enhetligt sätt. Rehabiliteringsterapeuter, exempelvis arbetsterapeuter och sjukgymnaster, använder dessa koder för att fakturera ingrepp relaterade till skenbehandling och ortopedisk utrustning. Här går vi igenom hur faktureringen skiljer sig mellan själva skenbehandlingen, skenan som produkt och det bandageringsmaterial som ofta används.
Två olika CPT-koder används för skenbehandling:
Båda koderna faktureras i 15-minutersintervall, vilket innebär att den totala kostnaden beror på hur lång tid behandlingen tar.
Skenan faktureras separat från de tillhörande CPT-koderna. Medicinska förbrukningsvaror, inklusive både färdigköpta skenor och specialtillverkade skenor, debiteras med så kallade "L"-koder (HCPCS Level II). Det är alltså viktigt att skilja på arbetsinsatsen, som faktureras via CPT-koder, och själva produkten, som faktureras via "L"-koden.
Bandageringsmaterial används ofta tillsammans med specialtillverkade skenor för att säkra och stabilisera anpassningen. Detta material omfattas normalt som en del av den ursprungliga "L"-kod som faktureras för skenan. Patienten kan även köpa ytterligare bandageringsmaterial på egen hand. Det finns dock ingen särskild medicinsk kod för bandagering, vilket innebär att extra material kan behöva betalas ur egen ficka.
Kort sagt skiljer sig faktureringen åt på följande sätt: själva behandlingen med skena debiteras via CPT-koderna 97760 eller 97762 baserat på tidsåtgång, medan skenan själv debiteras via en "L"-kod. Bandageringsmaterial ingår vanligtvis i "L"-koden men saknar egen kod, vilket kan leda till extra kostnader för patienten vid behov av mer material.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online