För att hålla sjukvårdskostnaderna under kontroll använder sig många hälsoplaner av så kallade managed care-modeller, där medlemmarna ges incitament att söka vård hos leverantörer inom planens nätverk. I de flesta fall ersätts inte vård utanför nätverket, med undantag för akuta nödsituationer. En POS-plan (Point of Service) fungerar på liknande sätt, men skiljer sig genom att den faktiskt erbjuder viss täckning även för vård utanför nätverket. Detta gör POS-planen till ett intressant mellanting mellan flexibilitet och kostnadskontroll.
En av de största fördelarna med en POS-hälsoplan är flexibiliteten att få vård hos i princip vilken vårdgivare som helst. Planen beskrivs ofta som en hybridmodell eftersom den kombinerar egenskaper från både HMO-planer (Health Maintenance Organization) och traditionella ersättningsförsäkringar (indemnity plans). Precis som en HMO-plan har POS-planen ett nätverk av anslutna vårdgivare, men till skillnad från HMO-planer är du inte låst till detta nätverk – du får fritt besöka vilken läkare eller klinik du önskar. Du får alltså tillgång till en mycket omfattande lista över vårdgivare, både inom och utanför nätverket.
I likhet med HMO-planer utgår vården i en POS-plan normalt från en primärvårds läkare som styr och samordnar din medicinska behandling. Denna funktion är dock inte obligatorisk – du kan välja att styra din egen vård om du så önskar. Tanken bakom modellen är att primärvårdsläkaren ska fungera som ett centralt nav för din vård, vilket leder till en mer effektiv och kostnadsbesparande vårdleverans. Din primärvårdsläkare kan hjälpa dig att navigera bland olika behandlingsalternativ och remittera dig vidare till en specialist inom POS-nätverket när behovet uppstår.
Kostnadsfrågan hamnar ofta på båda sidor av balansräkningen när det gäller POS-planer. Eftersom vårdgivarna inom nätverket har avtal med planen kan tjänsterna erbjudas till gynnsamma priser. Planen innehåller dessutom inbyggda ekonomiska incitament som uppmuntrar dig att välja vårdgivare inom nätverket, eftersom man inte kan styra kostnaderna hos oavtalade leverantörer.
När du söker vård hos en ansluten vårdgivare blir dina egna kostnader betydligt lägre än vid vård utanför nätverket. Du slipper exempelvis betala självrisk (deductible), och dina egenavgifter (co-payments) är låga eller ibland obefintliga. Väljer du däremot en vårdgivare utanför nätverket tillkommer självriskbelopp, och dina egenavgifter blir högre – oftast en procentuell andel av vårdgivarens avgifter. Detta är den främsta nackdelen med POS-planens flexibilitet: friheten att välja utanför nätverket kommer med ett pris.
POS-planer lägger stor vikt vid förebyggande vård och främjande av hälsa. Många planer erbjuder till och med rabatter på gymmedlemskap samt program för nutrition och viktkontroll. Medlemmarna uppmuntras att genomgå årliga hälsokontroller, vaccinera sina barn och delta i hälsoundervisande seminarier – och planen täcker vanligtvis kostnaderna för dessa tjänster. Kostnaderna för sådana förebyggande insatser är minimala jämfört med vad det skulle kosta att behandla allvarliga sjukdomar som kräver långvarig behandling eller sjukhusvistelser. Genom att satsa på förebyggande vård belönas du med tidig upptäckt av sjukdomar, vilket minskar risken för att allvarliga tillstånd utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online