Försäkringsbranschen bygger på att flytta risken för dyra och katastrofala händelser från enskilda personer – som inte har råd att bära risken själva – till kapitalmarknaden, som har den förmågan. Försäkringsbolaget tar emot premier från sina kunder och arbetar aktivt med att förutsäga sina framtida kostnader. Målet är att sätta premierna, tillsammans med avkastningen från bolagets egen investeringsportfölj, över de förväntade utgifterna.
Riskbedömningen, ofta kallad underwriting, är hjärtat i denna verksamhet. Processen består av flera tydliga steg som säkerställer att både försäkringsbolaget och kunden får ett rättvist och hållbart avtal.
Det första steget i riskbedömningsprocessen är insamlingen av detaljerade aktuariedata. Försäkringsbolag analyserar information från statliga källor som Centers for Disease Control, National Institutes of Health och Occupational Safety and Health Administration, från privata organisationer som American Heart Association och American Cancer Society, samt från egna interna data och skadeerfarenheter. Utifrån tidigare erfarenheter försöker man förutsäga frekvensen och svårighetsgraden av sjukdomar och skador inom sin marknad, och därmed uppskatta de förväntade behandlingskostnaderna.
Försäkringsagenten är den främsta fältbedömaren inom branschen. Agenten träffar ofta den presumtiva kunden personligen. Även om agenten vanligtvis arbetar på provision förväntas han eller hon använda ett självständigt omdöme och inte ta emot ansökningar från personer med uppenbara och allvarliga hälsoproblem som normalt skulle leda till avslag.
Kunden fyller i en eller flera försäkringsansökningar, hos en eller flera försäkringsgivare. Varje bolag har en fastställd lista med frågor om hälsa och medicinsk bakgrund. Agenten måste ställa frågorna ordagrant och noggrant dokumentera sökandens svar. Vid detta skede kan vissa sökande sorteras bort direkt. Det är till exempel vanligt att försäkringsbolag automatiskt nekar täckning till personer som har genomgått behandling för cancer eller andra allvarliga sjukdomar under de senaste tre åren. Sökande med ren medicinsk historik, eller som hamnar i så kallade "gråzoner", får sina ansökningar vidarebefordrade till försäkringsbolagets riskbedömningsavdelning.
Bolag inom livs- och sjukförsäkring hämtar rutinmässigt medicinsk historik från Medical Information Bureau (MIB) – en nationell databas för hälsoinformation som skapats för att förebygga försäkringsbedrägerier. Databasen fungerar som en kontroll mot att konsumenter söker försäkring utan att lämna väsentlig information till försäkringsgivaren. I vissa fall kan försäkringsbolaget dessutom begära ytterligare handlingar från den behandlande läkaren innan beslutet fattas.
När all information från MIB och den behandlande läkaren har mottagits kan försäkringsbolaget kontakta agenten eller sökanden för kompletterande uppgifter. Annars godkänns sökanden antingen som en förmånlig risk eller placeras i en högre riskkategori, vilket vanligtvis innebär en högre premie för att kompensera bolaget för den ökade risken. Om en eller flera riskfaktorer bedöms som oacceptabla avslas ansökningen, och eventuella erlagda premier återbetalas till sökanden.
Sjukförsäkringens riskbedömningsprocess är en noggrant strukturerad kedja av steg – från datainsamling och fältbedömning till ansökan, journalkontroll och slutligt beslut. Genom denna process balanserar försäkringsbolagen behovet av att skydda kunderna mot kravet på ekonomisk hållbarhet, vilket i slutänden gynnar alla parter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online