Vem har rätt till Medicaid-förmåner?

```html Medicaid är ett delstatligt program med federal subventionering som ger grundläggande sjukförsäkringsskydd till ekonomiskt utsatta, vissa barn, personer med funktionsnedsättning och andra behövande grupper. Programmet infördes tillsammans med Medicare 1965 som en del av president Lyndon Johnsons ”Great Society”-initiativ. Medicaid är ett behovsprövat program som förvaltas på delstatsnivå, vilket innebär att varje delstat i stor utsträckning själv bestämmer hur det genomförs. Den federala regeringen har dock fastställt en miniminivå av obligatoriska program och tjänster som samtliga delstater måste erbjuda.

Obligatorisk behörighet

Den federala regeringen kräver att Medicaid täcker följande grupper i alla delstater:

• Barn under sex år och gravida kvinnor, när familjens inkomst understiger 133 procent av den federala fattigdomsgränsen för hushåll av motsvarande storlek. Vissa delstater tillämpar dessutom mer generösa inkomstgränser.
• Spädbarn födda till Medicaid-mottagare, som ska täckas i minst ett år, så länge barnet bor hos modern och modern bibehåller sin behörighet.
• Mottagare av Supplemental Security Income (SSI), inklusive äldre, blinda och funktionshindrade.
• Vissa låginkomstfamiljer med barn.

Delstaternas valfria förmåner

Utöver de federalt obligatoriska grupperna kan delstaterna välja att bevilja förmåner till ytterligare kategorier av mottagare. Detaljerna varierar givetvis mellan delstaterna, men exempel på valfria förmåner omfattar:

• Barn under 21 år som inte kvalificerar för Aid to Families with Dependent Children, trots att de tillhör en låginkomsthushåll.
• Låginkomsttagare som är blinda, funktionshindrade eller äldre, vilkas inkomst ligger under fattigdomsgränsen men över tröskeln för obligatorisk täckning.
• Patienter med tuberkulos.
• Spädbarn upp till ett års ålder och gravida kvinnor som tjänar för mycket för att kvalificera enligt de obligatoriska reglerna.

Inkomst och tillgångar

Den federala regeringen har fastställt månatliga och årliga inkomstriktlinjer som definierar fattigdomsgränsen för hushåll av olika storlek. Medicaid-reglerna uttrycker inkomstkraven som en procentandel av fattigdomsgränsen. Fattigdomsgränsen uppgick till 10 830 dollar per år, eller 902 dollar per månad, för ensamboende och till 22 050 dollar för en familj på fyra personer. 133 procent av fattigdomsnivån motsvarade därmed 14 403,90 dollar per år för en ensamstående person och 29 326 dollar per år för en familj på fyra. Särskilda riktlinjer gäller för Hawaii och Alaska. Observera att dessa belopp är historiska och justeras årligen i linje med inflationen.

Medicinskt behövande

Delstaterna kan också klassificera vissa individer som ”medicinskt behövande” och utöka Medicaid-förmånerna till dem, även om deras inkomst är för hög enligt de federala reglerna. Exempel på sådana grupper är patienter med slutstadiets njursjukdom samt personer med andra kroniska sjukdomar. Delstaterna tillåter ofta de medicinskt behövande att successivt använda sina egna tillgångar och inkomster på medicinska kostnader – så kallad ”spend down” – tills de når den nivå där de blir berättigade till Medicaid. En delstat är inte skyldig att ha ett sådant program, men väljer den att införa det måste vissa barn och gravida kvinnor, som skulle vara berättigade om inte deras inkomst och tillgångar, ingå i programmet.