Guide till olika typer av HMO-planer

Hälsounderhållsorganisationer, ofta kallade HMO (Health Maintenance Organizations), förhandlar om behandlingskostnader med ett nätverk av vårdgivare och kräver vanligtvis att medlemmarna söker vård hos läkare och på anläggningar inom nätverket. HMO-planer erbjuds både via arbetsgivare och till privatpersoner, och villkoren varierar beroende på modelltyp och andra faktorer.

Här går vi igenom de fyra huvudmodellerna som används inom HMO-vården.

Independent Practice Association (IPA)

Privatpraktiserande läkare kan teckna avtal med en så kallad independent practice association (IPA), som fungerar som mellanhand mellan läkarna och HMO-organisationen. IPA:n tecknar kontrakt med HMO:n, och läkarna erhåller ett förutbestämt belopp per patient eller en överenskommen avgift för att vårda IPA:ns medlemmar.

Denna modell kallas även öppen panelmodell, eftersom läkaren behåller sin egen mottagning och dessutom kan ta emot patienter som inte är knutna till HMO:n.

Personalmodell (Staff Model)

När en läkare arbetar direkt för en HMO ingår hen i en personalmodell. Det innebär att läkaren lönas direkt av HMO-organisationen och oftast har sin mottagning i HMO:ns egna lokaler.

Detta betraktas som en sluten panelmodell, eftersom läkarna endast får behandla patienter som tillhör den anslutna HMO-planen.

Gruppmodell (Group Model)

Precis som vid IPA-modellen är läkarna i en gruppmodell självständiga aktörer. Läkarna har här ett eget avtal med HMO:n och får en förhandlad ersättning för varje medlem i HMO-programmet som de behandlar.

Till skillnad från IPA-modellen är det gruppen själv som bestämmer hur pengarna ska fördelas bland sina medlemmar. Även detta är en sluten panelmodell. En viktig skillnad mot personalmodellen är att läkarna i en gruppmodell har tillsynsansvar över medicinsk personal och andra anställda.

Nätverksmodell (Network Model)

Nätverksmodellen, ibland kallad blandmodellen, kombinerar flera olika modelltyper i samma plan. En HMO med nätverksmodell kan exempelvis erbjuda patienter vård genom sin egen personalmodell samtidigt som de har möjlighet att välja en läkare via en IPA.

Detta upplägg är vanligt förekommande hos större HMO-grupper, eftersom det ger patienterna större valfrihet när det gäller valet av vårdgivare.