Personer med ett HSA (Health Savings Account) kan spara pengar till medicinska utgifter på ett skattegynnsamt sätt. För att vara behörig krävs att den anställda är inskriven i en sjukvårdsförsäkring med hög självrisk. IRS-reglerna begränsar hur mycket pengar du får sätta in på ett HSA under ett visst år. För personer med försäkringar som endast täcker en enskild person var insättningsgränsen 3 050 dollar både 2010 och 2011, medan den uppgick till 6 150 dollar för personer med familjetäckning.
Kostnaderna för sjukvårdsförsäkringar steg kraftigt mellan 1999 och 2010, enligt data från National Conference of State Legislatures. Beslutsfattare menar att en bidragande faktor är utformningen av traditionella sjukvårdsförsäkringar. Med en traditionell försäkring kostar det lite eller ingenting att gå till läkaren, vilket gör att människor söker vård tidigt och ofta. Teorin är att om patienter tvingades betala mer ur egen ficka skulle de använda vården mer sparsamt och därmed pressa ner kostnaderna.
Sjukvårdsförsäkringar med hög självrisk, där de egna utgifterna för en familj kan överstiga 11 000 dollar, är billigare än traditionella försäkringar. Sådana försäkringar kostade i genomsnitt 11 000 dollar per år 2010, jämfört med 13 000 dollar för en traditionell försäkring.
Att klara en hög självrisk kan bli ekonomiskt kännbart för många familjer. En bra begagnad bil kan kosta 11 000 dollar – fundera bara på hur lång tid det tar att betala av en sådan summa. Här kommer HSA in i bilden. Med ett hälsosparandekonto kan människor avsätta pengar för framtida medicinska utgifter. Medlen placeras på kontot – antingen av arbetsgivaren eller av den anställda – innan skatten dras från lönen. Tanken är att de anställda ska kunna spara tillräckligt under friska år för att kunna täcka kostnaderna i år då de drabbas av höga medicinska utgifter.
En vanlig kritik mot HSA är att de främst gynnar de ekonomiskt välbeställda. National Center for Policy Analysis konstaterar att skatteförmånerna är större för personer med högre inkomster: ”Någon i den federala skatteklassen på 15 procent får mindre skattesubvention än någon i klassen på 35 procent. Men detta gäller samtliga avdrag i skattesystemet – från bolån till räntebetalningar.” Detta är en av anledningarna till att HSA-insättningarna är begränsade. Obegränsade insättningar skulle kunna skapa skatteparadis för förmögna personer som lägger liten del av sin inkomst på levnadsomkostnader och istället söker sätt att behålla sina besparingar.
Om två makar har separata försäkringar med hög självrisk och en av dem är en familjeplan, låg deras kombinerade gräns för HSA-insättningar för skatteåret 2009 kvar på 5 950 dollar. Bidrar din arbetsgivare till ditt HSA måste du minska din egen insättningsgräns med motsvarande belopp. Bidrar arbetsgivaren exempelvis med 1 000 dollar och du har familjetäckning, får du själv sätta in 5 150 dollar under 2010. Personer som var 55 år eller äldre med enskild persontäckning kunde dessutom sätta in ytterligare 1 000 dollar under skatteåret 2009.
HSA och försäkringar med hög självrisk passar inte alla. Yngre personer med låga medicinska kostnader kan tycka att dessa lösningar är attraktiva, eftersom kontona är flyttbara mellan arbetsgivare och ger möjlighet att bygga upp en rejäl sparbuffert. Däremot kan personer med kroniska sjukdomar, regelbunden medicinering eller planer på att bilda familj få sämre ekonomi med denna modell, och göra bättre ifrån sig med en traditionell försäkring – inte minst eftersom insättningsgränserna kan hindra dem från att bygga upp en tillräckligt stor balans på kontot.
Kom ihåg att gränserna ovan avser skatteåren 2009–2011. IRS justerar insättningsgränserna årligen utifrån inflationen, så kontrollera alltid aktuella belopp på IRS officiella webbplats innan du gör dina insättningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online