Point of Service (POS) och Preferred Provider Organization (PPO) är två av de tre vanligaste typerna av hanterade sjukvårdsplaner; Health Maintenance Organization (HMO) är den tredje. Miljontals människor försäkras varje år genom båda dessa planer, som erbjuder medlemmarna kostnadseffektivt skydd och tillgång till kvalitativ medicinsk vård. Det finns dock flera viktiga skillnader mellan planerna när det gäller egna kostnader och val av läkare.
PPO-planer ger störst flexibilitet av de tre hanterade sjukvårdsformerna. Planerna ger medlemmarna tillgång till nätverk av vårdgivare – läkare inom deras geografiska område som har avtal om att leverera medicinska tjänster till rabatterade priser. PPO-medlemmar som använder läkare inom nätverket betalar små självrisker och egenavgifter.
Medlemmarna kan dock även söka vård utanför nätverket och får fortfarande försäkringsersättning. Detta är inte fallet med HMO-planer, som begränsar medlemmarna till att ta emot vård inom sina vårdgivarnätverk och tvingar dem att betala hela kostnaden för besök hos läkare utanför nätverket utan försäkringsskydd, såvida det inte rör sig om akut vård. År 2010 hade mer än 53 miljoner personer PPO-sjukförsäkring, enligt MCOL Research.
År 2010 täcktes mer än 8,8 miljoner personer av POS-planer. Dessa försäkringar betraktas som hybrider av PPO- och HMO-planer tack vare sina karaktärsdrag. Liksom alla hanterade sjukvårdsplaner får POS-medlemmar tillgång till vårdgivarnätverk där vården ges till lägre kostnader. Medlemmar betalar vanligtvis ingen självrisk och behöver endast betala små egenavgifter när de använder tjänster inom nätverket.
Precis som vid PPO-planer kan POS-medlemmar söka vård utanför nätverket och ändå få försäkringsersättning. Ersättningsbeloppen minskar dock, vilket innebär att medlemmarna får betala en större del ur egen ficka.
Medlemmar i POS- och PPO-planer betalar olika belopp för sjukvårdstjänster. POS-medlemmar betalar så lite som 10 dollar i egenavgifter för vård inom nätverket. För besök utanför nätverket kan POS-medlemmar bli skyldiga upp till 40 procent av sina medicinska räkningar, men försäkringsbolagen begränsar deras totala egna kostnader. För vård både inom och utanför nätverket är kostnaderna i allmänhet taklagda till 2 400 dollar för individer respektive 4 000 dollar för familjer.
PPO-medlemmar kan behöva betala upp till 50 procent av besök utanför nätverket. Deras egna kostnader begränsas dock även de av försäkringsbolagen. Kostnaderna för individer är i allmänhet taklagda till 1 200 dollar för vård inom nätverket och 2 000 dollar för vård utanför nätverket; för familjer är taket 2 100 dollar för vård inom nätverket och 3 500 dollar för vård utanför nätverket.
Medlemmar i PPO-planer behöver inte välja en primärvårdsläkare (PCP) från sina vårdgivarnätverk. Vissa POS-planer har däremot detta krav. En PCP är en läkare som medlemmen utser att ansvara för sina medicinska beslut, vilket begränsar patientens frihet. PCP:ns ansvar inkluderar att samordna patientens sjukvårdstjänster genom att själv ge vård och remittera patienten till andra läkare för specialiserad behandling.
Medicinska åtgärder som patienten önskar kan nekas av PCP:n om denne bedömer dem onödiga. Vid läkarbesök som kräver remittering bär patienten ensam ansvaret för samtliga medicinska kostnader om remittering saknas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online