Sjukvårdsreformen spelade en central roll i presidentvalet i USA 2008, och frågan förblev hett omdebatterad långt därefter. Politiker, läkare och allmänheten har försökt nå en överenskommelse om vilket sjukvårdssystem som är bäst för landet – ett svårt uppdrag, eftersom varje modell har både fördelar och nackdelar. För att förstå debatten behöver man därför titta närmare på alternativen till en universell sjukvårdsförsäkring.
Vid egenbetald vård skulle läkare inte längre samarbeta med försäkringsbolag för att få vinstincitament. Istället skulle läkarna ta betalt direkt av sina patienter. Detta skulle minska många av de administrativa kostnader som gör sjukvården krånglig, eftersom läkarna skulle ha betydligt mindre pappersarbete. Patienterna skulle också kunna vända sig till vilken läkare de vill, utan att begränsas av vilka läkare som accepterar deras försäkringsplaner.
Nackdelen är att detta är det dyraste systemet för den enskilde konsumenten, eftersom alla kostnader måste täckas ur egen ficka. Detta var för övrigt det dominerande systemet i USA fram till mitten av 1900-talet, då försäkringsbolagen började växa fram på allvar – även om staten redan då hade vissa medicinska biståndsprogram på plats.
Privat tredjepartsbetalning syftar på ett sjukförsäkringssystem där en tredje part – oftast ett försäkringsbolag – träder in och täcker de medicinska kostnaderna efter att du betalat premier eller andra avgifter. Staten kan till viss del reglera hur dessa tredje parter får behandla konsumenter, men deltar inte själv i finansieringen av vården.
Tredje parterna måste erbjuda god vård och konkurrenskraftiga priser för att lyckas och göra vinst, och som konsument kan du fritt byta leverantör om du så önskar. Tredje parten kan dock begränsa vilka läkare du får besöka utifrån förhandlade avtal mellan vårdgivare och läkare, och du behöver vanligtvis fortfarande betala självrisker och premier ur egen ficka. I vissa fall engagerar sig även arbetsgivare i tredjepartsbetalning, exempelvis genom att hjälpa dig avsätta pengar från lönen för premien eller genom att täcka den helt.
Staten kan också blanda sig i sjukvården genom att erbjuda biståndsprogram till personer med låg inkomst, funktionsnedsättningar, äldre eller på annat sätt missgynnade grupper. I USA är de främsta programmen för detta ändamål Medicare och Medicaid.
Dessa program eliminerar inte privata tredjepartsbetalare, och de hindrar inte heller individer från att betala vården själva om de har möjlighet och vill göra det. Under detta system betalar staten endast för vård åt de mest behövande, och behörigheten till statsprogrammen kan vara kopplad till en historik av arbete och bidrag till samhället. Eftersom staten inte täcker alla innebär detta att det fortfarande finns behov av både tredjepartsbetalare och egna betalningar för konsumenterna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online