En Point of Service-plan (POS) är en typ av hanterad sjukvårdsförsäkring som erbjuds i USA. Andra välkända former är Health Maintenance Organization (HMO) och Preferred Provider Organization (PPO). POS-planen ses ofta som en hybrid, eftersom den kombinerar egenskaper från både HMO- och PPO-planer och därmed ger medlemmarna fler valmöjligheter samt större kontroll över sina medicinska beslut.
Varje POS-medlem kopplas till ett leverantörsnätverk – en lista över läkare som kontrakterats för att utföra medicinska tjänster inom ett visst geografiskt område. I utbyte mot fler patienter har läkarna inom nätverket gått med på lägre arvoden, vilket gynnar försäkringsbolagen och bidrar till att hålla sjukvårdskostnaderna nere. Tack vare detta kan försäkringsgivarna erbjuda bättre förmåner till POS-medlemmar, vilket sänker deras egna utlägg.
Vissa POS-planer kräver att medlemmen väljer en primärvårdsläkare, så kallad PCP (primary care physician), från leverantörsnätverket. Denna läkare ansvarar för patientens medicinska vård och fungerar som en ”portvakt” – hen remitterar vidare till andra läkare och specialister, men kan även avslå behandlingar som bedöms onödiga.
Som huvudregel ansvarar du själv för hela räkningen om du söker vård hos en specialist eller annan läkare utan remiss från din PCP. Samtidigt ger POS-planernas flexibilitet medlemmar i vissa fall möjlighet att kringgå remisstvånget och ändå få ersättning från försäkringen, enligt American Heart Association.
POS-planer är inte lika utbredda som de övriga hanterade sjukvårdsformerna i USA. Enligt Managed Care National Statistics, med uppgifter från Kaiser Family Foundation, omfattades endast 8,87 miljoner personer av en POS-plan år 2010. Som jämförelse täckte HMO- respektive PPO-planerna 66,21 miljoner och 53,20 miljoner personer samma år.
Som POS-medlem står du inför två val när du ska ta emot vård. Stannar du inom nätverket betalar du oftast endast en mindre egenavgift och slipper självrisk, i likhet med HMO-medlemmar. Väljer du däremot vård utanför nätverket blir de egna kostnaderna betydligt högre, ungefär som för PPO-medlemmar. Enligt AgencyInfo.net kan POS-medlemmar behöva stå för upp till 40 procent av räkningen vid vård utanför nätverket.
POS-planer sätter normalt ett tak för hur mycket medlemmen behöver betala ur egen ficka per år. År 2010 låg detta tak, enligt AgencyInfo, på cirka 2 400 dollar för enskilda individer och 4 000 dollar för familjer. Här ingår även den årliga självrisk som gäller för vård utanför nätverket – ungefär 300 dollar för individer och 600 dollar för familjer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online