Med undantag för delstater som Massachusetts, som har egna regler på området, är de flesta amerikanska arbetsgivare inte lagligt skyldiga att erbjuda sina anställda sjukvårdsförsäkring. Trots detta väljer de flesta större företag att göra det, eftersom ett bra försäkringspaket hjälper dem att attrahera och behålla kvalificerade medarbetare. Så snart en arbetsgivare beslutar att erbjuda en sjukvårdsförsäkring blir företaget dock bundet av både federala och delstatliga lagar som syftar till att skydda de anställdas rättigheter.
En arbetsgivare som erbjuder sjukvårdsförsäkring måste ge alla ordinarie heltidsanställda samma nivå av täckning, utan olaglig diskriminering på grund av funktionsnedsättning eller ekonomisk situation. Det är förbjudet att utesluta en anställd ur företagets försäkring på grund av hälsoproblem som personen själv eller dennes familjemedlemmar utvecklar. Om en anställd drabbas av hälsoproblem som höjer kostnaderna för försäkringspremien får arbetsgivaren alltså inte avbryta personens medlemskap i företagets hälsoförmåner.
Arbetsgivaren får inte heller ta ut högre premier av lågavlönade anställda än av dem med högre lön, och försäkringsbolag kan vägra att teckna försäkring hos en arbetsgivare som ertappas med att diskriminera bland sina anställda.
COBRA står för Consolidated Omnibus Budget Reconciliation Act. Lagen ger arbetstagare och deras familjer möjlighet att behålla sin sjukvårdsförsäkring i 12 till 18 månader om försäkringsskyddet går förlorat på grund av ofrivillig arbetslöshet, minskade arbetstimmar eller ett byte av jobb till följd av dödsfall eller skilsmässa.
Den anställde har rätt att fortsätta försäkringen under förutsättning att han eller hon själv betalar hela premien för en oavbruten täckning. Arbetsgivaren är enligt lag skyldig att skriftligen informera de anställda om denna rätt vid uppsägning eller avsked, eller inom tio dagar efter den anställdes sista arbetsdag på heltid.
År 1974 antogs en federal lag kallad Employee Retirement Income Security Act, allmänt känd som ERISA. Lagen fastställer normer för hur arbetsgivares frivilligt etablerade pensions- och hälsoförmånsplaner ska hanteras. Syftet är att skydda de anställdas rättigheter som deltagare i planerna.
ERISA kräver att planens administratörer lämnar information om planens utformning, till exempel hur den ska finansieras och förvaltas, vilka lojalitetsansvar de ansvariga för tillgångsförvaltningen har samt vilka rättigheter varje anställd har som deltagare. Lagen föreskriver även att de anställda ska informeras om behörighetskrav, ansökningsförfaranden, deltagarnas rättigheter och eventuella ändringar i planen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online