Den amerikanska minimilönen infördes av kongressen år 1938. Lagstiftningen var avsedd att fungera som ett stödsystem för fattiga familjer och skulle säkerställa att arbetare fick en lön som räckte för att försörja en hel familj. Minimilönen baseras på den federala fattigdomsgränsen, som fastställdes för första gången 1959.
Även om en höjd minimilöne kan innebära mer pengar i fickorna på dem med lågavlönade jobb, har minimilönelagstiftningen i praktiken en direkt och djupt negativ inverkan på sjukvården. Här är de tre viktigaste konsekvenserna.
Minimilönens mest genomgripande effekt på sjukvården är dess påverkan på sjukförsäkringsskyddet. En höjning av minimilönen leder till ökade arbetskostnader för både små och stora företag. I ett försök att kompensera för de extra utgifterna som höjningen medför börjar företagen leta efter andra områden där de kan minska sina driftskostnader.
Ofta väljer företagen att skära ner på – eller helt avskaffa – sjukförsäkringsförmånerna för sina lågavlönade anställda. Resultatet blir att just de personer som är mest ekonomiskt sårbara förlorar sitt försäkringsskydd.
Att färre människor omfattas av en sjukförsäkring får som direkt konsekvens att kostnaderna för vård ökar. När minimilönen höjs tvingas allt fler bort från arbetsgivarens sjukförsäkringar, vilket gör att den anställde inte längre har råd att betala sina vårdkostnader.
Eftersom allt fler patienter inte kan betala sina räkningar på grund av avsaknad av försäkringsskydd, känner sig läkarna tvungna att höja sina priser för vården. Detta görs för att täcka de förluster som uppstår när oförsäkrade patienter underlåter att betala. På så sätt drabbar de ökade kostnaderna i slutänden hela samhället, även de som har försäkring.
Lågavlönade anställda som tvingats lämna arbetsgivarens sjukförsäkring börjar uppleva ökad stress, eftersom en större del av deras inkomst måste läggas på vård i stället för på andra nödvändigheter som mat, kläder och boende.
Forskning visar att barn från låginkomstfamiljer har högre kortisolnivåer jämfört med barn från familjer med högre inkomster. Förhöjda kortisolnivåer är en tydlig indikator på en stressfylld miljö, vilket ofta är ett direkt resultat av en svår ekonomisk situation. Den långsiktiga hälsopåverkan på dessa barn kan bli betydande, både fysiskt och psykiskt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online