Det finns flera olika typer av sjukvårdsförsäkringar på marknaden, och att förstå hur de skiljer sig åt kan hjälpa konsumenter att spara stora summor när de väljer en försäkring. Två av de mest populära typerna är PPO (Preferred Provider Organization) och HMO (Health Maintenance Organization), även kallad nätverksförsäkring. Båda är så kallade managed care-lösningar som bygger på ett direkt samarbete med vårdgivarna.
HMO-försäkringar täcker i princip inte vård utanför nätverket, utom i nödläge eller om den aktuella vården inte finns tillgänglig inom rimligt avstånd inom nätverket. Med en PPO kan patienten däremot själv välja att söka vård utanför nätverket. Gör hen det måste patienten oftast betala läkaren direkt, varefter försäkringen återbetaler en del av beloppet efter att patienten har skickat in en ansökan om ersättning.
HMO-försäkringar har avtal med specifika läkare och sjukhus, och denna lista utgör normalt sett de enda läkare som patienterna får besöka. I en PPO betraktas de läkare som försäkringen har avtal med helt enkelt som "prioriterade" ("preferred"), och de kostar mindre än icke-prioriterade läkare utanför nätverket. När en patient besöker en vårdgivare inom nätverket betalar hen vanligtvis en egenavgift direkt till vårdgivaren.
Patienter med en HMO-försäkring måste välja en primärvårdsläkare (PCP). Denna läkare fungerar som huvudkontakt för alla vårdtjänster och är den person som patienten alltid måste gå via för att få sina sjukvårdsbehov tillgodosedda. Med en PPO behöver patienten inte binda sig till någon fast läkare.
PPO-patienter behöver normalt aldrig remiss för att besöka en specialist – åtminstone inte från försäkringsbolaget för att få täckning. Specialistläkaren kan dock i vissa fall fortfarande kräva en remiss från en annan läkare. Vissa särskilda behandlingar kan dessutom kräva förhandsgodkännande beroende på försäkringen.
Inom en HMO behöver patienten alltid en remiss från sin primärvårdsläkare innan hen får besöka en specialist. Söker patienten en specialist utan remiss riskerar hen att försäkringen inte betalar för besöket.
Patienter med en PPO-försäkring kan behöva lämna in en ansökan om ersättning om de valt att besöka en vårdgivare utanför nätverket. När sådana ansökningar skickas in betalar PPO ofta inte hela beloppet. Patienten ansvarar själv för resten av räkningen och kan faktureras direkt av vårdgivaren.
Eftersom HMO-försäkringar har avtal med alla läkare som patienten besöker behöver patienten aldrig själv lämna in någon ersättningsansökan. Vårdgivarna och deras faktureringsavdelningar ansvarar för att hantera alla ärenden. Ofta accepterar HMO-försäkringar inte ens ansökningar som skickas in av patienter, och vårdgivare inom nätverket fakturerar inte heller patienten direkt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online