Efter en skada skickas patienten ofta till rehabilitering för att återhämta sig. Ibland leder dock rehabiliteringen inte till ett fullständigt tillfrisknande. Patienten kan då bli kvar med en bestående funktionsnedsättning. Detta kallas MMI – maximum medical improvement, eller maximal medicinsk förbättring.
Maximal medicinsk förbättring (MMI) är en term som framför allt används inom arbetsskadeförsäkringen och av myndigheter som handlägger ersättningar till arbetstagare. Begreppet används för att beskriva patienter som har bedömts ha en långvarig eller permanent funktionsnedsättning.
Begreppet MMI används för att beskriva en patient vars medicinska tillstånd har stabiliserats och inte förväntas förändras under minst ett år. Termen avser därmed ett tillstånd som med stor sannolikhet utgör en permanent funktionsnedsättning – en skada som aldrig kommer att läka helt.
Ytterligare medicinska insatser kommer inte att ha någon effekt på ett MMI-tillstånd. Tillståndet kommer inte att förbättras, men avsaknaden av fortsatt behandling leder inte heller till att patientens hälsa försämras.
Enligt American Medical Association (AMA) ändrar skadan klassificering vid tidpunkten för MMI – från att betraktas som en funktionsnedsättning (impairment) till en permanent invaliditet (permanent disability).
Patienten utvärderas kontinuerligt under hela återhämtningsprocessen. När tidpunkten för MMI närmar sig granskas skadan, återhämtningshistoriken och de medicinska journalerna. Därefter bedöms patientens arbetsförmåga samt förmåga att klara grundläggande dagliga aktiviteter. Utifrån denna omfattande utvärdering avgörs om återhämtningen har nått punkten för maximal medicinsk förbättring.
Fastställandet av MMI har ofta praktiska konsekvenser. Det utgör vanligtvis underlaget för beslut om ersättningar, pension vid arbetsskada samt planering av eventuell framtida vård och stödinsatser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online