Det finns flera olika typer av sjukförsäkringsbolag och försäkringsplaner: HMO, PPO, POS och Fee-For-Service (FFS). Olika bolag erbjuder varierande täckningsnivåer samt olika grad av flexibilitet när det gäller vilka läkare och sjukhus du kan vända dig till. Låt dig inte känna dig överväldigad – med lite research är det faktiskt ganska lätt att förstå skillnaderna mellan de här planerna.
Sjukförsäkringsbolag bygger alla på samma grundidé: de tar ut en månatlig eller årlig avgift och betalar i gengäld en andel av de vårdkostnader som deras försäkrade patienter drabbas av. Bolagen måste sedan hitta en balans där planerna är prisvärda nog för att locka ett stort antal medlemmar, samtidigt som försäkringsbolaget inte förlorar pengar på affären. Olika typer av bolag löser detta på olika sätt, vilket direkt påverkar dina valmöjligheter som patient.
Ett "nätverk" (network) syftar på de sjukhus, läkare och andra vårdgivare som har avtal med ett försäkringsbolag.
En "självrisk" (deductible) är det belopp du själv betalar innan din sjukförsäkring träder in. Har du till exempel en självrisk på 500 dollar och din sjukhusräkning uppgår till 9 250 dollar, betalar du 500 dollar medan försäkringsbolaget täcker resterande 8 750 dollar.
En "mottagningsavgift" (co-pay) är ett oftast litet belopp som du betaler per tjänst eller besök. Du kan exempelvis betala 10 dollar för en allmän hälsokontroll, och försäkringsbolaget står då för resten.
HMO:s strävar efter att betala sjukhus och vårdgivare så lite som möjligt för att kunna erbjuda prisvärd försäkring. För att uppnå detta förhandlar de fram avtal som anger exakta belopp som HMO:n betalar för specifika tjänster. I gengäld får sjukhuset eller vårdgivaren en stabil ström av patienter. Just därför måste patienter som omfattas av en HMO få sin behandling inom HMO:ns eget nätverk. HMO:s tar vanligtvis ut mottagningsavgifter i stället för självrisker och kräver oftast att du har en primärvårdsläkare (Primary Care Physician) – din fast läkare som vid behov remitterar dig vidare till specialist.
En PPO liknar i grunden en HMO, men som namnet antyder är det att välja vård inom PPO:ns nätverk föredraget snarare än obligatoriskt. På så sätt erbjuder PPO:s större flexibilitet. Väljer du dock att söka vård utanför nätverket blir dina mottagningsavgifter och självrisker högre än vid vård inom nätverket – detta för att kompensera bolagets extra kostnader för vård hos en icke avtalsbunden vårdgivare. PPO:s ger dessutom ökad frihet genom att inte kräva någon primärvårdsläkare.
En POS-plan är en kombination av HMO och PPO. Precis som en HMO kräver den en primärvårdsläkare och täcker nästan alla kostnader för vård inom nätverket. Samtidigt har du samma flexibilitet som med en PPO: du kan välja att låta dig behandlas av läkare och sjukhus utanför nätverket och ändå få en del – om än inte alla – av de medicinska kostnaderna täckta av försäkringsbolaget.
FFS-planer skiljer sig från HMO, PPO och POS eftersom de saknar ett avtalsbundet nätverk av vårdgivare. I stället bestämmer försäkringen ett fast belopp som den betalar för varje enskild tjänst. Ett sjukhus kan till exempel ta ut 1 375 dollar för en dag på grundläggande vårdnivå, medan FFS-policyn bara ersätter 1 250 dollar för samma dag – patienten ansvarar då för differensen på 75 dollar. Detta kommer dessutom utöver eventuella självrisker eller mottagningsavgifter i policyn. Å andra sidan ger FFS-planer störst möjliga frihet när det gäller val av vårdgivare, eftersom bolaget inte är avtalsbundet med någon.
Vilken plan som passar dig bäst beror på dina behov och din ekonomi:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online