DMFT-indexet (Decayed, Missing and Filled Teeth) används för att beskriva förekomsten av karies hos vuxna. Indexet bygger på antalet förfallna, saknade och fyllda permanenta tänder hos en individ och ger därmed ett mått på personens totala tandhälsa. Eftersom förekomsten av tredje molärer, alltså visdomständer, varierar kraftigt i befolkningen bör de inte tas med i beräkningen.
Räkna antalet tänder som har befintlig karies genom att gå igenom personens tandundersökningsdata och röntgenbilder. Bitewing-röntgen är särskilt användbar för att upptäcka karies mellan tänderna. Om en tand har minst en karieskada ska den räknas med.
Använd undersökningsdata och röntgenbilder för att fastställa antalet saknade tänder. En vuxen ska normalt ha 28 tänder, exklusive de fyra visdomständerna.
Räkna antalet tänder som har en eller flera fyllningar. Hit räknas tandfärgade fyllningar, silverfärgade amalgamfyllningar, kronor och keramiska fasader. Om en tand har minst en av dessa reparationer ska den tas med i summan – såvida den inte också har aktiv karies och redan räknats bland de förfallna tänderna.
Addera antalet förfallna, saknade och fyllda tänder. Totalen får inte överstiga 28, eftersom visdomständerna inte ska ingå i beräkningen.
Dela det totala antalet förfallna, saknade och fyllda tänder med 28 för att få fram personens DMFT-kvot. Multiplicera sedan kvoten med 100 för att få procentandelen drabbade tänder.
Exempel: Om en persons totalantal förfallna, saknade och fyllda tänder är sju, dela då sju med 28. Kvoten blir 0,25. Multiplicera 0,25 med 100, vilket ger ett DMFT-värde på 25 procent.
Ett lågt DMFT-värde indikerar god munhälsa, medan ett högt värde tyder på omfattande kariesskador eller tandförluster. Indexet används ofta inom folkhälsoarbete och epidemiologiska studier för att jämföra tandhälsan mellan olika populationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online