Munandning – en vana som är särskilt vanlig bland personer med återkommande allergier eller nästäppa – kan orsaka betydligt fler hälsoproblem än bara den obehagliga känslan av torr mun. Enligt tandläkaren Dr. Yosh Jefferson i Mount Holly, New Jersey, är munandning en "okänd epidemi". Tidig upptäckt och omträning av barn, redan från unga år, kan dock vända de skadliga effekterna.
Munandning kan leda till en högre förekomst av tandköttsinflammation (gingivit). Det visar en studie från 1998, genomförd av institutionen för pedodonti och preventiv tandvård vid Public Governmental Dental College and Hospital i Amritsar, Indien, som jämförde effekterna av munandning och näsandning hos barn. Forskarna M.S. Gulati, N. Grewal och A. Kaur jämförde munandare och näsandare inom ett socioekonomiskt tvärsnitt bestående av 240 barn i åldern 10–14 år.
Barnen som andades genom munnen hade ett högre gingivalindex än de övriga barnen. De barn som hade delvis öppna läppar uppvisade dessutom något högre gingivalindex än de som enbart andades genom näsan. Studien visade också en högre förekomst av plackbildning hos munandarna.
Med tiden kan vanemässig munandning även negativt påverka barns ansiktstillväxt. Det framgår av Dr. Yosh Jeffersons forskning om munandningens effekter på ansiktstillväxt, hälsa, skolprestationer och beteende, publicerad i Journal of General Dentistry i januari 2010. Jefferson finner ett tydligt samband mellan obehandlad munandning och ett förlängt, smalare ansikte.
Munens insida påverkas också, med en generellt smalare form och en kraftigt välvd gom. Normalt sett utövar sväljningen ett lätt tryck mot munens tak, vilket hjälper till att forma den korrekt. Hos munandare gör den torrare munen att de sväljer mer sällan, varvid gomens form gradvis deformeras. Bihålorna blir smalare och käkarna kan också deformeras. Munandning kan till och med ge upphov till en annorlunda övergripande ansiktsprofil. I vissa fall orsakar munandning allvarliga ansiktsdeformationer som så småningom kräver invasiva korrigerande ingrepp, såsom tandställning eller ansiktskirurgi.
Enligt Jeffersons forskning har munandare ofta sömnproblem – de sover oroligt eller drabbas av komplikationer som sömnapné. Barn som andas genom munnen och därför inte får tillräckligt vilsam sömn visar ofta frustration, ilska och nedsatt koncentrationsförmåga. De misstas därför lätt för att lida av ADHD (attention-deficit hyperactivity disorder).
John Douillard, författare till boken "Body, Mind, and Sport", bekräftar sambandet mellan näsandning och förbättrad vila. Douillard, en ayurvedisk och kiropraktisk idrottsmedicinare verksam i Boulder, Colorado, utsatte en grupp frivilliga för ett stresstest. En grupp använde en teknik för djup näsandning medan en annan andades genom munnen. Resultatet visade att näsandarna uppvisade hjärnvågsaktivitet som tydde på betydligt större avslappning.
Munandning är alltså mer än enbart en olägenhet – det är en vana som kan påverka allt från tandhälsa och ansiktsutveckling till sömnkvalitet och emotionellt välbefinnande. Föräldrar som misstänker att deras barn andas genom munnen bör kontakta tandläkare eller läkare för utredning. Med rätt behandling och andningsträning kan många av de negativa effekterna förebyggas eller korrigeras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online