En tandpolerare är ett handhållet instrument inom tandvården som används för att avlägsna överskottskanter och fördjupa spår vid tandformning. Instrumentet används även för att jämna ut och polera tandrestaurationer samt för att ta bort repor från ytor av amalgam – det klassiska tandfyllningsmaterialet. Poleraren tas till i slutet av en restaureringsbehandling, där tanden har fyllts eller formats för att repareras.
Tandinstrument har påträffats i Pompeji och vid andra romerska boplatser, vilket visar att tandvård har en mycket lång historia. Själva tandpoleraren gjorde sitt inträde senare, i takt med att metoderna för tandrestauration blev alltmer utbredda.
I januariutgåvan 1984 av tidskriften Medical History visas en praktfull uppsättning tandpolerare i silver och guld, som enligt uppgift ska ha tillhört en tandläkare anlitad av den svenska kungafamiljen. Någon bekräftelse på detta har dock aldrig kunnat fastställas. Mineraltopparna på dessa polerare är tillverkade av agat och blodsten.
Typerna av tandpolerare skiljer sig åt beroende på formen på verktygets arbetsände. De vanligaste varianterna är:
En kulpolerares arbetsände används exempelvis när en skulpteringsuppgift på en tandrestauration kräver en rundad, kulfomig yta. Polerarna kan vara antingen enkel- eller dubbeländade, och huvudena är oftast vinklade för att underlätta hanteringen under behandlingen.
Huvudet på en tandpolerare har en specifik form som motsvarar en viss typ av polering eller efterbehandling. När en fyllning eller ett tandskulpteringsmaterial har lagts på plats behöver ytan poleras eller finbearbetas för att behandlingen ska bli komplett. Tandpoleringsverktyg är utformade just för detta ändamål – de jämnar ut amalgamet (fyllningen) medan materialet fortfarande är lätt formbart, vilket ger en slät och naturlig yta.
Enligt The Dental Record belades stålpolerare som användes på guldfyllningar med ett lager av guld efter endast kort tids bruk. För att lösa detta problem utvecklade två tandläkare från New York en polerare med spets av agat, vilket visade sig bli en bestående framgång. En av dem experimenterade dessutom med ett mineraliskt material som liknar tandvävnad, eftersom han ansåg det svårt att få fram mindre agatpolerare – och hans design fungerade utmärkt.
Tandpolerare tillverkas av stål, ofta härdat eller av hög kvalitet. På grund av deras specifika former och känsliga huvudytor bör instrumenten hanteras varsamt. De är konstruerade för precisionsarbete, och även om de är starka nog att forma hårdnande tandmaterial och metallamalgam kan de ta skada om de hanteras slarvigt. Riktig rengöring, sterilisering och förvaring förlänger instrumentets livslängd och säkerställer goda resultat vid varje behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online