Ätstörningar påverkar en persons hälsa på många sätt. Ett av de mest framträdande dragen är de tandproblem som orsakas av upprepad kräkning eller återföring av mat. Korrekt utbildade tandhygienister kan ofta känna igen tydliga tecken på att en patient lider av en ätstörning, exempelvis bulimi. En tandhygienist har dock inte utbildningen att behandla själva störningen, men hen kan remittera patienten vidare till en kvalificerad specialist.
En tandhygienist kan upptäcka flera fysiska tecken som orsakas av ätstörningar. De leder ofta till karies, förlust av emalj och tandköttssjukdomar, enligt Gürze Books of Eating Disorders Today. Eftersom tänderna regelbundet utsätts för magsyra vid kräkningar blir de ofta mjuka och rundade i formen. Har patienten fyllningar kan dessa sticka upp över tandkötslinjen. Fortsätter det frekventa kräkandet kan effekterna i förlängningen leda till tandförlust.
Patienter med ätstörningar kan även uppvisa förstorade spottkörtlar, rodnad i gommen och svalget, torr mun samt torra och spruckna läppar.
Tandhygienister har ofta mer frekvent kontakt med patienter än vad tandläkare har. En person som följer ett ordentligt tandvårdsprogram träffar sin tandhygienist två gånger per år för professionell tandrengöring, medan besöken hos tandläkaren oftast sker först när ett specifikt problem behöver behandlas, som en sprucken tand, djup karies eller en abscess.
Det innebär att tandhygienister har fler tillfällen att känna igen tecken på en ätstörning som visar sig i patientens mun. Beverly Whitford, tidigare ordförande för American Dental Hygienist Association, menar dessutom att många patienter med ätstörningar känner sig mer bekväma med att prata om sitt tillstånd med en tandhygienist än med en tandläkare.
De flesta tandhygienister genomgår en högskoleutbildning som leder till en yrkesexamen, förklarar amerikanska Bureau of Labor Statistics. Vissa program är mer djupgående och leder till kandidat- eller masterexamen. American Dental Hygienists' Association uppger att tandhygienister får utbildning i att känna igen ätstörningar redan under sin grundutbildning. Många kompletterar sedan sina kunskaper genom fortbildningskurser, vilka ofta krävs för att behålla sin yrkeslicens.
En tandhygienist kan naturligtvis inte tvinga en patient att söka behandling för en ätstörning. Hen kan däremot lära ut strategier som motverkar en del av skadan på tänderna. Utbildning i detta är minst lika viktig som utbildningen i att känna igen problemet.
Brooks förklarar att frekvent tandborstning med fluortandkräm, följt av rengöring med tandtråd, är särskilt viktigt för personer med anorexi och bulimi. Tandhygienisten kan betona vikten av detta, liksom daglig användning av fluorskölj, vilket kan reparera en del av den pågående skadan.
Trots att tandhygienister befinner sig i en idealisk position för att upptäcka ätstörningar fann forskare vid University of North Dakota att endast 22 procent av dem faktiskt tar upp ämnet med patienten. Tandläkare är ännu mer tveksamma – bara 12 procent diskuterar frågan. Även benägenheten att remittera patienter vidare till andra yrkesgrupper, som psykologer eller läkare, är låg. Färre än en tredjedel av tandhygienisterna och tandläkarna uppgav att de gjort så när de misstänkte en ätstörning.
Effektiv utbildning behöver därför adressera denna tveksamhet och hjälpa tandhygienister att känna sig trygga med att ta upp ett känsligt ämne – det kan göra stor skillnad för patientens fortsatta hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online