En tandrelaterad (dental) klass II-malocklusion som upptäcks under blandtandsperioden löser sig sannolikt spontant i takt med att den permanenta tandningen bryter fram. Detta gäller dock endast när avvikelsen orsakas av tändernas position – inte av själva käkarnas storlek eller läge.
Under övergången från blandtandsdentition till permanent dentition sker betydande förändringar i munhålan. När de andra primära molarerna (kindtänderna) fälls av uppstår så kallad utrymmesvinst, och de nedre kindtänderna vandrar vanligtvis mer framåt (mesialt) än de övre. Denna naturliga rörelse kan minska ett distalt sidobet och föra tandraderna mot ett normalt klass I-förhållande.
Dessutom fortsätter käkarna att växa och ansiktets proportioner att utvecklas under hela denna period, vilket ytterligare kan bidra till att en mild dental avvikelse korrigeras utan ingrepp.
Det är viktigt att komma ihåg att en skelettal klass II-malocklusion, där orsaken ligger i käkarnas relation till varandra, inte rättar till sig spontant. Sådana fall kräver oftast ortodontisk eller ortopedisk behandling, exempelvis med huvudbygel, funktionsapparat eller fast apparatur.
Därför bör alla barn med tecken på klass II-malocklusion följas regelbundet av tandvården under tandväxlingen, så att man kan avgöra om avvikelsen är enbart dental eller har ett skelettalt inslag.
En isolerat dental klass II-malocklusion i blandtandningen har god chans att lösa sig själv när de permanenta tänderna bryter fram. Regelbunden kontroll hos tandläkare eller ortodont är ändå avgörande för att identifiera de fall där aktiv behandling behövs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online