Infektion är en av de risker som är förknippade med en höftprotesoperation. Infektionen kan dessutom uppstå på flera olika ställen: i sårområdet, djupt i muskelvävnaden nära höften samt i själva höftbenet. Behandlingen beror på infektionens omfattning och läge och kan variera från antibiotika till kirurgisk åtgärd.
Beninfektion (även kallad osteomyelit) kan uppstå till följd av en skada, genom infekterat blod i blodbanan, i samband med ortopediska operationer som höftproteskirurgi eller genom användning av ortopediska implantat, exempelvis en konstgjord höftled. Såväl operationer som användning av ortopediska proteser ökar faktiskt risken för den här typen av infektion.
En infektion kan uppstå både under och efter operationen. Symtomen varierar från feber – som är det tidigaste igenkännbara tecknet – till svullnad, rodnad och värk i benet. Att röra benet kan vara smärtsamt, och ömhet är vanligt förekommande. Dessutom kan trötthet, brist på energi, kräkningar eller frossa också upplevas.
För att kunna diagnosticera osteomyelit finns det två blodprover som kan tas. Det ena mäter antalet vita blodkroppar (WBC) och det andra visar blodkropparnas sedimenteringshastighet, även kallad SR eller sänka. Dessutom kan ett test som mäter C-reaktivt protein (CRP) vara hjälpsamt för att identifiera inflammation i kroppen som kan bero på en beninfektion. Höga eller förhöjda värden i dessa prover kan tyda på infektion.
Röntgenundersökning är oftast den första bildbehandlingsmetoden som används för att diagnostisera osteomyelit. Nackdelen är att röntgen inte upptäcker en beninfektion förrän den har pågått i flera veckor. Magnetresonanstomografi (MRI) har inte denna begränsning och kan till och med skilja mellan beninfektion, bentumörer och död vävnad – men undersökningen är dyrare. Andra bilddiagnostiska metoder kan även användas, till exempel datortomografi (CT) och radionuklidundersökningar, men resultaten är inte alltid bättre än med MR, och vissa metoder kräver injicering av radioaktivt material.
När en beninfektion har konstaterats måste man fastställa vilken bakterie som orsakar den för att kunna behandla tillståndet på rätt sätt. Därför tas, utöver blodprover, ofta även prov på ben och benvävnad – tillsammans med ledvätska eller var – som sedan analyseras.
Antibiotika som ges intravenöst eller via injektion är normalt den första medicinska behandlingen vid beninfektion, och en sjukhusvistelse kan behövas. Om benet är så allvarligt angripet att höga doser antibiotika inte räcker, kan en operation bli nödvändig för att avlägsna det infekterade benet och ersätta det med ett nytt ortopediskt implantat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online