Artros, reumatoid artrit och höftfrakturer är de vanligaste orsakerna till att en höftprotesoperation blir aktuell. Typiska symtom hos personer som kan behöva överväga en höftoperation är svår smärta, stelhet i höften samt svårigheter att utföra vardagliga aktiviteter. Enligt Mayo Clinic utförs cirka 193 000 totala höftprotesoperationer i USA varje år, och framgångsgraden ligger på hela 90 procent.
En höftprotes är dock inte alltid enda vägen. Här presenteras fem olika kirurgiska alternativ som kan vara aktuella beroende på diagnos, ålder och livsstil.
Vid en traditionell höftprotesoperation ersätts den skadade höftleden helt eller delvis med en konstgjord led. Operationen utförs under narkos. Kirurgen gör ett större snitt över höftbenet, lossar musklerna från leden och byter ut den slitna leden mot protesen. Därefter fästs musklerna tillbaka och såret stängs.
En sjukhusvistelse på flera dagar krävs normalt. De flesta patienter börjar stå och gå redan dagen efter operationen, med hjälp av en gångbur och en fysioterapeut.
Höftartroskopi är en minimalinvasiv metod som bland annat används när lösa broskbitar behöver tas bort från höftleden. Operationen används också för att korrigera ett tillstånd som kallas femoroacetabulär impingement (FAI), vilket innebär att det uppstår för mycket friktion i höftleden. Detta åtgärdas genom att forma om ledens kul och skål.
Metoden kan även användas för att reparera skador på mjukdelar i höftens ledskål. Ingreppet utförs ofta polikliniskt, vilket innebär att patienten kan gå hem samma dag.
Vid en osteotomi kan kirurgen återställa en normal belastning och inriktning av höftleden, vilket kan minska eller fördröja behovet av en total höftprotes. Operationen utförs under narkos, och kirurgen använder fluoroskopi – en röntgenapparat som visar bilder i realtid – för att avgöra exakt var benet behöver kapas för att räta upp benet.
Stift och skruvar sätts in för att hålla benet på plats under läkningen. Ingreppet kräver flera dagars sjukhusvistelse och därefter månader av återhämtning. Osteotomi utförs oftast på yngre, fysiskt aktiva patienter. Det är viktigt att följa alla planerade kontroller och noggrant följa kirurgens anvisningar.
En höftartrodes, där höftleden stelopereras, kan bli aktuell för patienter med svår artrit, efter ett kraftigt trauma eller vid infektion i leden. Metoden väljs ofta för personer som efter operationen behöver utföra tungt manuellt arbete eller högintensiva aktiviteter, eftersom en konstgjord höftled i dessa fall riskerar att slitas ut snabbt och kräva ny operation.
Vid ingreppet sammanfogas benen i lårbenet och bäckenet, och de hålls fast med metallplattor och skruvar. Nackdelen är att rörligheten i den stelopererade höften försvinner helt, vilket gör att personen går med en bestående hälta.
Höftresurfacing är en relativt ny operationsmetod. Proceduren passar inte alla, utan kirurgen bedömer individuellt om metoden är lämplig utifrån patientens tillstånd, ålder och bentäthet. Vid operationen beläggs lårbenshuvudets yta med en metallkappa istället för att hela leden bytas ut.
Fördelen är att metoden generellt kräver betydligt mindre borttagning av eget ben än en traditionell höftprotesoperation, vilket kan underlätta eventuella framtida ingrepp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online