De flesta som väljer att genomgå en höftprotesoperation gör det på grund av svår artros i höftleden. Tillståndet orsakar intensiv smärta vid vardagliga rörelser som att gå i trappor eller resa sig från en sittande position. En höftoperation kan också bli nödvändig för personer som skadat höften eller har andra medicinska tillstånd som lett till att höftleden försämrats. De flesta höftprotesoperationer utförs på patienter över 60 år, men ingreppet är inte ovanligt även hos yngre patienter.
Patienter som ska genomgå en höftprotesoperation träffar sin kirurg långt innan ingreppet. Under mötet går man igenom sjukdomshistorien samt eventuella läkemedel som personen använder. Röntgenbilder av höften tas, inklusive en speciell bildserie som ger kirurgen exakta mått. Detta gör det möjligt att utföra operationen så att benet på den opererade sidan får samma längd som före ingreppet. Ett besök hos anestesiologen bokas också för att diskutera narkosen, och i många fall tas blod från patienten flera veckor i förväg och förvaras för att kunna användas under operationen vid behov.
Den konstgjorda höftleden tillverkas av olika material. Kirurgen bedömer patientens specifika situation och väljer det alternativ som passar bäst, där faktorer som ålder, aktivitetsnivå och allmän hälsa vägs in. Titan och rostfritt stål är vanliga material i höftimplantat. Proteserna innehåller ofta även plast som är både slitstark och tålig. Höftprotesen är konstruerad för att inte korrodera och tillverkas av material som inte reagerar negativt med kroppen. Den konstgjorda leden har en kula-och-hylsakonstruktion i ena änden som passar in i höftleden, samt ett långt skaft i andra änden som förs in i lårbenets överdel.
En höftprotesoperation tar i genomsnitt två till tre timmar. Patienten är sövd under hela tiden och känner ingenting. Kirurgen gör ett snitt på utsidan av låret för att komma åt höftleden. Skadad eller sjuk benvävnad avlägsnas, och med hjälp av ett specialverktyg kapas lårbenets överdel så att protesens skaft passar exakt. Därefter förbereds den del av bäckenet där höften sitter så att kul-och-hylsdelen passar perfekt. I vissa fall används akrylcement för att fästa protesen mot benet; cementet härdar på cirka 15 minuter och är extremt starkt. Andra patienter får ett implantat som är konstruerat så att den egna benvävnaden gradvis kan växa fast i det, vilket gör cementering onödig. När höftprotesen är korrekt placerad stängs såret och ett drän läggs in, varefter området förbandas.
Som vid all kirurgi finns risker även vid en höftprotesoperation. Blodproppar i benen kan utvecklas eftersom patienten är stillasittande efter ingreppet. Därför ges blodförtunnande läkemedel och kompressionsanordningar placeras på benen för att hålla blodflödet normalt under återhämtningen. Infektion är alltid en möjlig komplikation och behandlas i så fall med antibiotika. Att den nya höften går ur led måste undvikas – något så enkelt som att sitta med benen i kors eller böja höften mer än 90 grader kan orsaka detta. Därför får patienten noggranna instruktioner. I vissa fall kan ett ben trots alla försiktighetsåtgärder och mätningar bli något kortare eller längre än det andra. Detta kan hända om musklerna runt höften försvagas, men kan ofta åtgärdas med styrketräning.
När patienten vaknar upp har han eller hon i de flesta fall fått en urinkateter för att kunna tömma blåsan utan besvär. Katetern tas bort inom några dagar. Smärtlindring ges via en intravenös slang där patienten själv kan dosera smärtlindraren vid behov. Patienter som genomgått en höftprotesoperation uppmuntras att resa sig ur sängen redan dagen efter och börja gå. Detta är den mest smärtsamma delen av hela processen och bör ske långsamt med hjälp av sjukhuspersonal. Kryckor, rollator eller käpp behövs för att ta sig runt under dagarna efter operationen, och de flesta får lämna sjukhuset och återvända hem inom en vecka. Fysioterapeuter visar patienten övningar som stärker musklerna och snabbar på återhämtningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online