Höftfrakturbehandling är inte alltid kirurgisk; beslutet vilar på frakturmönster, förskjutning, patientfaktorer och vårdmål.
Kandidater för icke-kirurgisk behandling
- Stabila, icke-förskjutna frakturer: Impakterad valgus lårbenshals, icke-förskjutna intertrokanteriska
- Icke-gångförmögna patienter med hög operationsrisk (svår demens, endstadium organsvikt) där bekvämlighetsvård stämmer överens med mål
- Medicinsk optimering först: Vissa instabila patienter stabiliseras, då opereras
Icke-operativ hantering: sängvila → tidig mobilisering med vandrarstöd, skyddad belastning (tå-belastning till delbelastning), analgetika, DVT-profylax, osteoporosbehandling.
Kirurgiska indikationer (Majoriteten av fallen)
- Förskjutna lårbenshalsfrakturer (hög AVN/icke-förening risk) → hemartroplasti eller total höftprotes
- Instabila intertrokanteriska/subtrokanteriska → cephalomedullärt nagel eller skjutskruv
- Patologiska frakturer → fixering + onkologi
Delat beslutsfattande
Ortopedkirurg + patient/familj + geriatriker väger: frakturtyp, benkvalitet, kognitiv status, prefraktur-funktion, förväntad livslängd och patientvärderingar. Tidig mobilisering (dag 0–1 post-op) är standard för kirurgiska patienter.
