Skraplängd vs. fotfall: Förstå vanliga peroneusnervskador

Skada på n. peroneus communis (CPN) orsakar fotfall och en steppagegång (överdriven höft- och knäböjning för att klara tårna) – inte en skraplängd. Denna distinktion är kliniskt avgörande.

Anatomi och funktion

• Gren av n. ischiadicus (L4–S2).
• Kringgår fibulahuvudet – högst sårbar för kompression.
• Innerverar: m. tibialis anterior, m. extensor hallucis longus, m. extensor digitorum longus, m. peroneus longus/brevis.
• Funktioner: Dorsalflexion av fotled, tåutsträckning, eversion av foten.
• Sensitivitet: Lateralaspekten av underbenet och fotryggen.

Orsaker till CPN-pares

• Yttre kompression (korsade ben, gips, långvarig operationslager)
• Trauma (fibulafraktur, knäledsluxation)
• Snabb viktminskning (förlust av skyddande fettkudde vid fibulahuvud)
• Massaförändringar (ganglioncysta, Bakercysta, tumör)
• Systemiska tillstånd (diabetes, vaskulit, hereditär neuropati)

Kliniska fynd

Fotfall → steppagegång (högt steg), sensorbortfall på fotrygg/lateralaspekten, svag eversion. Skraplängd (korta steg, minskat hälslag, festinering) tyder på parkinsonism, frontala gångrubbningar eller cerebellär ataxi – inte CPN-pares.

Behandling

Borttagande av kompressionsorsak, ankel-fot-ortos (AFO), fysioterapi. EMG/ENG vid 3–4 veckor om ingen återhämtning. Kirurgisk dekompression eller nervöverföring bestående defekter.