Avföring lämnar kroppen genom en process som kallas defekation, alltså tarmtömning. Vid defekation passeras det fasta avfallet från ändtarmen ut genom anus, och processen styrs av en kombination av viljestyrda och automatiska muskler.
När maten har smältits och passerat genom matsmältningssystemet tas osmält material, vatten och elektrolyter upp i kroppen. Det som återstår bildar avföring och samlas gradvis i ändtarmen.
I takt med att ändtarmen fylls sträcks dess väggar. Denna utvidgning stimulerar nervsystemet och skapar avföringsimpulsen – känslan av att behöva gå på toaletten.
Den inre sfinktermuskeln är en muskelring som normalt håller anus sluten. När behovet av att tömma tarmen blir starkt slappnar den inre sfinktern av så att ändtarmen kan börja tömmas.
För att pressa ut avföringen dras bukmusklerna ihop och skapar ett tryck mot ändtarmen. Detta tryck hjälper till att föra avföringen framåt ut genom anus.
Den yttre sfinktermuskeln är en muskelring som står under viljemässig kontroll. När det är dags för toalettbesök slappnar den yttre sfinktern avsiktligt av och låter avföringen passera.
Kombinationen av trycket i ändtarmen och de avslappnade sfinktrarna gör att avföringen slutligen stöts ut ur kroppen.
Frekvensen på tarmtömningar varierar från person till person. Vissa tömmer tarmen en eller två gånger om dagen, medan andra endast gör det varannan eller var tredje dag – båda mönstren kan vara helt normala. Det viktigaste är att lyssna på kroppens signaler och gå på toaletten när du känner avföringsimpuls. Att vänta för länge kan i längden öka risken för förstoppning, så ge kroppen den tid och ro den behöver när impulsen kommer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online