Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) rankas bröstcancer idag som den sjunde vanligaste dödsorsaken bland kvinnor. Tack vare omfattande forskning har förståelsen för sjukdomen ökat betydligt, vilket lett till allt effektivare behandlingsmetoder. I vissa fall, när kemoterapi och strålbehandling inte räcker till, kan kirurgisk borttagning av bröstet bli nödvändig för att förhindra att cancern sprider sig. Denna operation, känd som mastektomi, har utförts i århundraden.
Vissa historiker menar att borttagning av bröst var en känd metod redan för över 3 000 år sedan i det forntida Egypten, men det var först i början av 1800-talet som ingreppet blev etablerat inom den medicinska professionen. En parisisk kvinna blev 1811 den första dokumenterade patienten som genomgick en operation där flera tumörer avlägsnades. Hon överlevde och levde i ytterligare trettio år, men skrev ofta om den ständiga smärta hon led av efter ingreppet. Det dröjde dock lång tid innan operationsteknikerna blev mer förfinade.
William S. Halsted hade länge studerat bröstcancer, och 1882 introducerade han sin så kallade "radikala" metod. Den innebar att inte bara det drabbade bröstet togs bort, utan även det friska. Relaterade strukturer som lymfkörtlar och stora delar av bröstmusklerna avlägsnades likaså. Ingreppet var effektivt men lämnade ofta patienterna vanställda i varierande grad. Trots detta blev Halstedts metod allmänt accepterad, och den moderna mastektomin föddes.
Halstedts radikala mastektomi förblev den föredragna operationsmetoden i årtionden efter sin tillkomst, fram till 1955 då flera läkare började föredra andra, mindre beprövade metoder. Läkarna Hazard och Crile ansåg att Halstedts mastektomi lämnade mycket övrigt att önska när det gällde patientens välbefinnande, och de trodde att sköldkörteln kunde spela roll som möjlig orsak. Dessa och andra nya tankar fick större genomslag i slutet av 1970-talet.
År 1977 rekommenderade de flesta läkare nya radikala metoder för mastektomi, som innebar att endast det drabbade bröstet togs bort, följt av intensiv läkemedels- och strålbehandling. Denna metod användes i stor utsträckning under hela 1980-talet, även om vissa läkare fortfarande såg värde i Halstedts ursprungliga metod. Under 1990-talet valde dessutom vissa kvinnor att genomgå mastektomi redan efter att en eller två tumörer hade upptäckts, av rädsla för de stigande bröstcancertalen.
Ofta rekommenderas idag en lumpektomi (borttagning av enbart tumören) innan en fullständig mastektomi övervägs. Efter lumpektomin följer vanligtvis en serie kemoterapi- och strålbehandlingar i syfte att minska risken för ytterligare tumörutveckling. Detta är också att föredra eftersom det gör det möjligt att bevara så mycket frisk bröstvävnad som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online