PRK och LASIK är två vanliga laseroperationer som korrigerar synfel genom att omforma hornhinnan, så att ljuset bryts på rätt sätt när det når ögats näthinna. Båda metoderna har sina egna fördelar och nackdelar, och det är viktigt att förstå skillnaderna innan du bestämmer dig för vilket ingrepp som passar dig bäst. Under de senaste åren har både PRK och LASIK blivit allt vanligare och teknikerna har förbättrats avsevärt.
PRK (fotorefraktiv keratektomi) utvecklades redan under 1970- och 1980-talen, men godkändes inte av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA förrän 1995. Utvecklingen av LASIK tillskrivs den grekiske läkaren Ioannis Pallikaris, som utförde den första operationen 1989. Det tog tio år innan FDA godkände även LASIK som korrektionsmetod.
Enligt American Society of Cataract and Refractive Surgery rapporterar 95 procent av patienterna som genomgår laserbehandling av ögonen en förbättrad syn, och 85 procent uppger att deras livskvalitet har förbättrats.
PRK var den första metoden som utvecklades för laserkorrigering av synen. Vid PRK tas överhuden (epitelet) – det yttersta av hornhinnans fem lager – bort helt. När detta yttre skikt är borttaget exponeras de inre lagren, och lasern omformar sedan hornhinnans kurvatur för att korrigera synfelet.
Vid LASIK skapar kirurgen i stället en tunn flik i hornhinnan som förblir fäst vid ögat. Fliken försiktigt lyfts åt sidan så att den inre delen av hornhinnan exponeras. Lasern formar därefter om vävnaden, varefter kirurgen lägger tillbaka fliken i sitt ursprungliga läge.
En stor fördel med PRK är att inga nålar eller snitt krävs, vilket gör metoden till ett bra alternativ för personer som känner obehag vid beröring av ögat. Vid LASIK behövs inga stygn – fliken hålls på plats av ögats naturliga tryck. Dessutom behövs oftast ingen skyddande kontaktlins efter en LASIK-operation.
Enligt National Eye Institute täcker hornhinnan ögats framsida och saknar blodkärl – kärl som normalt skulle bidra till att minska risken för infektion. Hornhinnan består av fem lager, varav det yttersta är epitelet. Detta skikt utgör cirka 10 procent av hornhinnans totala tjocklek och är just det lager som påverkas vid både PRK- och LASIK-behandlingar.
Efter en PRK-operation används ögondroppar för att förebygga infektion och främja läkningen, och under första veckan läggs ofta en skyddande kontaktlins på ögat. Det tar ungefär tre till fyra månader innan epitelet har återbildats helt. Under de första dagarna ordineras vanligtvis smärtlindring.
Efter LASIK används ögondroppar i ungefär en vecka, och de flesta patienter kan återgå till arbetet eller sina normala aktiviteter inom tre dagar. Även om läkningen kan gå snabbt kan det ta några månader innan synen stabiliserats helt. Receptfria smärtstillande medel rekommenderas ofta till LASIK-patienter, medan receptbelagda läkemedel sällan behövs.
Hornhinnan innehåller fler nerver än någon annan del av kroppen, vilket gör att de första dagarna efter PRK kan vara smärtsamma under själva läkningsprocessen. Om ögat inte läker ordentligt kan ärrvävnad eller infektion uppstå, men detta behandlas normalt med mediciner under noggrann uppföljning av ögonläkaren.
En av LASIK-metodens nackdelar är att den kräver att en hornhinneflik skapas, eftersom vissa komplikationer kan uppstå när fliken lyfts och återplaceras. Därför är en grundlig undersökning hos en erfaren ögonläkare avgörande innan du väljer metod.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online