Käkkirurgi, även kallad ortognatisk kirurgi, omfattar korrigerande kirurgiska ingrepp som åtgärdar skelettavvikelser i ansiktet – främst i käkar och tänder. Tillstånd som ofta behandlas är gomspalt, sömnapné, besvär med käkleden (TMJ), luftvägsdefekter och allvarliga bettavvikelser. Dessa problem kan störa vardagen genom att påverka sömn, ätande och tal. Utöver att korrigera funktionen förbättrar käkkirurgin ofta även ansiktets helhetsintryck. De viktigaste målen är ett korrekt bett, vidgade luftvägar och ett mer estetiskt resultat.
Överkäkeskirurgi, medicinskt kallad maxillär osteotomi, används framför allt vid underbett, överbett och öppet bett. Vid ingreppet gör kirurgen ett snitt strax under ögonhålorna så att hela överkäken – inklusive tänderna och gommen – kan flyttas som en enda del. Överkäken och tänderna förs sedan framåt tills de möter underkäkens tänder i rätt läge. Små metalskruvar håller käken kvar i sin nya position. Vid öppet bett slipas överskott av ben bort så att gapet mellan över- och undertänderna försvinner.
Underkäkeskirurgi, kallad mandibulär osteotomi, används vanligtvis för att korrigera en underutvecklad eller tillbakadragen underkäke, liksom en oproportionerligt stor underkäke. Kirurgen gör snitt strax bakom de bakersta kindtänderna och längsgående längs käkbenet, så att den främre delen av käken kan flyttas fritt. Underkäken skjuts därefter in i sitt nya läge och fixeras med skruvar.
Hakoperation, kallad genioplastik eller osteotomi av underkäkens nedre kant, används oftast för att korrigera en svag eller tillbakadragen haka. Ingreppet utförs genom att flytta hakbenet – antingen uppåt för att göra hakan kortare eller nedåt för att göra den längre. Ibland behöver benet även flyttas bakåt eller framåt så att patientens läppar hamnar i ett naturligt viloläge. Hakavvikelser förekommer ofta tillsammans med en kraftigt tillbakadragen underkäke, och då utförs de två ingreppen normalt samtidigt.
Inför en käkkirurgi samverkar vanligtvis maxillofacialkirurgen, patientens tandreglerare (ortodontist) och ibland en logoped. I vissa fall kopplas även en psykolog in för att bedöma om patienten kan hantera de förändringar i utseendet som ingreppet medför. Digital bildbehandling och röntgenundersökningar används för att avgöra vilken typ av käkkirurgi som bäst motsvarar patientens medicinska behov. Med hjälp av mjukvaran kan patienten dessutom se en simulering av det förväntade resultatet innan operationen.
Käkkirurgi passar i regel endast personer som har slutat växa – ungefär vid 15 års ålder för kvinnor och mellan 17 och 21 års ålder för män. Sjukhusvistelsen varar i genomsnitt en till tre dagar. Den största delen av läkningen sker under de första två månaderna efter operationen, och många patienter är borta från arbete eller skola i cirka tre veckor. Under återhämtningen är svullnad, smärta, nästäppa och svårigheter att prata vanligt förekommande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online