En scintigrafikamera, även kallad gammakamera, är en avbildningsenhet som används inom nuklearmedicinen för scintigrafi – en undersökningsmetod där kroppens inre visualiseras med hjälp av radioaktiva isotoper som avger gammastrålning. Tekniken har många viktiga tillämpningar inom medicinsk vetenskap och används bland annat för att diagnostisera sjukdomar och utvärdera organfunktioner.
Vid en scintigrafi får patienten en injektion med en mycket liten mängd radioaktivt ämne, ofta kallat spårämne. Ämnet samlas upp i de vävnader eller organ som ska undersökas. Efter en viss väntetid, som kan variera från några minuter till flera timmar beroende på typ av undersökning, rör sig scintigrafikameran långsamt över patientens kropp och registrerar flera bilder av det aktuella området. Undersökningen är smärtfri och stråldosen är låg.
Scintigrafikamerans huvud innehåller plana ytor av stora natriumjodidkristaller. När en gammafoton träffar kristallytan avger kristallen en blixt av synligt ljus, ett så kallat scintillationsljus.
Fotomultiplikatorer i kameran fångar upp det synliga ljuset och omvandlar ljusimpulserna till elektriska signaler. En ansluten dator bearbetar dessa signaler och skapar en bild. Ljusets placering och intensitet i den slutliga bilden avslöjar var gammastrålningen finns i patientens kropp, vilket ger läkarna värdefull information om organens funktion och eventuella avvikelser.
Scintigrafi kan användas för en rad specifika medicinska undersökningar. Sköldkörtelscintigrafi ger exempelvis viktig information om sköldkörtelns funktion och struktur, medan benscintigrafi kan avslöja inflammationer, frakturer eller metastaser. Undersökningar av mjälten kan göras vid misstanke om trombocytos eller andra blodsjukdomar. Metoden kan även användas för att utvärdera hur en nyligen implanterad artificiell kroppsdel, till exempel en konstgjord hjärtklaff eller en pacemaker, fungerar i kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online