Magnetresonansundersökning, ofta förkortat MRI och i Sverige vanligen kallat MR, är en diagnostisk metod som används för att upptäcka sjukdomar och identifiera avvikelser i kroppen. Med hjälp av MR kan läkare skilja mellan friska och sjuka vävnader. Undersökningen används för att bedöma många olika delar av kroppen, bland annat hjärnan, ryggraden, leder, blodkärl och hjärta. Liksom alla medicinska ingrepp har MR både stora fördelar och vissa hälsorisker som är bra att känna till.
Utvecklingen av MRI pågick under flera decennier. Redan 1946 upptäckte de två forskarna Edward Purcell och Felix Bloch fenomenet magnetisk resonans – en upptäckt som senare belönades med Nobelpriset. Eftersom tekniken krävde mycket avancerade instrument dröjde det dock till 1977 innan den första MR-skanningen genomfördes. Innan dess användes tekniken främst inom kemisk och fysikalisk forskning snarare än inom medicinen.
Till skillnad från röntgen, som använder joniserande strålning, bygger MR på magneter, radiovågor och en dator för att skapa detaljerade bilder. Ibland används även ett kontrastmedel (gadolinium) för att få ännu tydligare bilder. Apparaten består av en brits där patienten ligger och en rund, tunnelformad skanner. Inuti skannern finns ett starkt magnetfält som får atompartiklarna i kroppens vävnader att riktas in på ett bestämt sätt. Radiovågorna interagerar med dessa partiklar och omvandlas till signaler som datorn bearbetar till bilder. Friska och sjuka vävnader avger olika signaler, vilket ger skilda bilder som hjälper läkaren att ställa rätt diagnos.
MR betraktas som säkrare än många andra undersökningsmetoder eftersom patienten inte utsätts för strålning. Det finns dock en betydande risk: magnetfältets påverkan på allt som innehåller järn eller metall, exempelvis aneurysmklamrar, implantat, smycken, elektroniska apparater och pacemakers. Interaktionen mellan magnetfältet och metallföremål kan orsaka komplikationer som varierar från livshotande situationer till förvrängda bilder.
Eftersom riskerna är så allvarliga kan vissa personer, till exempel de med pacemaker, inte genomgå en MR-undersökning alls. Det är därför helt avgörande att alltid informera vårdpersonalen om eventuella implantat eller metallföremål i kroppen.
Bland andra säkerhetsrisker finns sällsynta allergiska reaktioner på kontrastmedlet, känslor av oro hos patienter med ångest eller klaustrofobi samt möjliga risker för fostrets utveckling hos gravida. Enligt RadiologyInfo anses MR dock vara säkrare för gravida än många andra undersökningsformer.
För att undersökningen ska kunna genomföras säkert bör du förbereda dig noggrant:
Om du ammar rekommenderas det att mjölka ur bröstmjölk i förväg, eftersom kontrastmedlet kan finnas kvar i kroppen i upp till 24 timmar och därmed överföras till barnet via mjölken. Har du ångest eller klaustrofobi kan lugnande medel underlätta och göra vistelsen i den trånga skannern mer hanterbar.
Allra viktigast är att ta bort alla metallföremål från kroppen – såsom smycken, klockor och piercingar – för att undvika magnetiska störningar som kan utsätta dig för fara eller skada.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online