En kirurgisk abort är ett medicinskt ingrepp som används för att avbryta en graviditet genom att tömma livmodern på dess innehåll. Vilken metod som används beror på hur långt graviditeten har kommit.
Enligt Planned Parenthood betraktas kirurgiska aborter som säkra, men det finns vissa risker att känna till, bland annat infektion, skada på livmoderhalsen eller livmodern samt kraftiga blödningar.
Enligt ProChoice.org använder läkare vanligtvis sugcurettage vid kirurgiska aborter som utförs före omkring graviditetsvecka 12–14. Metoden innebär att läkaren vidgar livmoderhalsen med hjälp av särskilda stavar och sedan använder en vakuumapparat – ett verktyg som med hjälp av undertryck suger ut livmoderns innehåll.
Ibland använder läkaren även en curette – ett skopa- eller skedformat instrument – för att försiktigt skrapa livmoderns väggar och ta bort vävnad som blivit kvar efter sugcurettagen. När denna teknik används kallas ingreppet ofta för utvidgning och skrapning, på engelska dilation and curettage (D&C).
Enligt Blue Shield of California används utvidgning och evakuering (dilation and evacuation, D&E) vanligtvis vid aborter i andra trimestern, alltså efter de första 12 graviditetsveckorna – upp till vecka 14 på vissa kliniker. Vid detta ingrepp vidgar läkaren livmoderhalsen mer än vid en vanlig sugabort och använder både sug och medicinska instrument för att tömma livmodern.
Vilken typ av anestesi som används vid en kirurgisk abort beror på typen av ingrepp och på kvinnans egna önskemål. Valet kan falla på lokalbedövning som bedövar livmoderhalsen, lugnande medel som ger en rofylld och sömnig känsla, narkos som gör att kvinnan sover under hela ingreppet, eller lustgas som ger en känsla av välbefinnande och dåsighet under proceduren.
Läkare kan också använda läkemedel för att hjälpa till att öppna livmoderhalsen före ingreppet. Antibiotika kan dessutom förskrivas för att förebygga infektioner efteråt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online